Livat på torpet

Läste igår på facebook om att magsjukan kommit till byn. Jag direkt: NI HAR VÄL TVÄTTAT HÄNDERNA! UPP OCH STÄDA RUMMET! (<— så dom inte kräks på allt om dom skulle få skräcksjukan) TVÄTTA HÄNDERNA! jaha. MEN NI KAN VÄL GÖRA DET IGEN! Fan. Den hysteriska, ”fobi-för-magsjuka” mamman vaknade till liv. Stackars barn. Stackars sambo. Och stackars…

Värsta mardrömmen har drabbat Valdes föräldrar. För vilken har inte haft stenkoll på sina barn för att i sekunden efter inse att dom är putsväck borta. Nu har vi alltid haft turen att hitta dom i stunden efter och fått chansen att krama ihjäl dom lite. 17 timmar borta är en evighet att leta sitt barn…

Morgonfunderingar; Hur kan en liten unge på typ 9 kg ta sån stor plats i sängen? Hur kan äldsta sonen sjunga så glatt direkt när han vaknat INNAN sju trots sen kväll igår? Och hur kan mellan lyckas sova vidare trots att storebror pratade med han? Det ska jag kanske fundera vidare på med en…