Idag var vi bjuden på lunch till min lillebror, hans sambo och deras två fina flickor. Det vill säga, vi skulle ä n t l i g e n få kramas med Linn, krigarprinsessan.
Men en snorig näsa på bönan stoppade dom planerna. Och jag var inte ensam om att vara besviken …
”När ska vi fara? Va?! Ska vi inte fara?! Vi har ju inte varit hos Linn på jätte länge ju! Buhu ….”
… sen ville han att vi skulle skaffa en pojkbebis som ska heta Linn?!
Så istället för trevliga lunchplaner får jag ta igen allt som jag inte gjort under lovet:
Städa, fota till bloggen, pärla armband, njuta av en minuts tystnad och så har jag tröstshoppat lite …
allt från; Baldershage
Typiskt med sjukdom….
Men snygg shopping du tröstade dig med!
Skit också. 🙁 (Nackdel många barn)
Kramkram
Hej! ♥ Hundra år sen jag var här inne. Oj så dina barn har vuxit på denna tid. Tore är ju bara för söt. ♥ Här på gården har det varit fullt ös. Vi har fått nya kultingar och dom är gudomliga! Jag har sagt upp mig..oj.. hihi och slutar vid årsskiftet. Då blir jag hemmabonde på heltid. Det är mycket som inte blir gjort idag och jag ska åtminstone ett tag ägna mig åt det. Det blir en kul utmaning. kraaaaam
Nä så trist 🙁
Hoppas att det snoriga försvinner snabbt så att ni kan få träffas igen!!
Kram kram
Så trist 🙁 Förstår ju att besvikelsen blev stor 🙁 Hoppas ni snart kan göra ett nytt försök!
Ja, jag såg dina fina lyktor du gjorde av paprikor, jättefina och det måste ha varit mysigt med ljus i dem 🙂 Synd bara att inte hönorna ville äta upp dem sen bara. Själv offrade jag mig på pojkarnas paprikor, är ganska trött på sådana just nu. Tre paprikor på en middag blev kanske lite mycket, haha! Kalla mig slasktratt?! Men du var verkligen energisk med allt tid halloweenpyssel, jag är imponerad! Jag är glad jag orkade klippa ut ett spöke att sätta på dörrens glasparti. :-7
Haha, älskar att pynta och pyssla. Sen så var det lätt att roa ungarna genom hela lovet när vi hade fullt upp med att sätta upp nät, spindlar och spöken överallt 😉
Nu ser vi fram emot jul, då går vi ”all-in” igen 😉
Åh men nej! Så himla typiskt! :/
Ja, varför blir det alltid så 🙁
Men förhoppningsvis ses vi snart … <3