Jag kan nu konstatera att även solen har sina fläckar…
Mina små solstrålar förvandlades nämligen till -för att gå rakt på sak- små skrikande ostbågar.
I sju fucking timmar…. Nämen alltså jag var redo att skjuta mig själv på slutet! Fyyyy!
När det var 1 1/2 timme kvar till landning, när jag tömt allt, precis ALLT jag hade på tålamod, ideer och lösningar så infann sig plötsligt huvudverken från hell…
Tada- här är jag liksom sa huvudverken!! Ha ha – och du och det här pissiga charterflyget har inga huvudverks tabletter!
På planet bredvid satt jag bredvid en äldre dam som skulle ner och träffa sitt enda barnbarn. Jasså, det var också två år minsann! ”Fast lite av en annan karaktär än ”den där” lägger hon till med eftertryck och pekar på Ostbåge 1.
När hon sedan börjar mala på om att det är vanligt med sandstormar så här års och att hon hört att det bara ska bli 18 grader och regn i veckan så vill jag faktiskt bara slå henne. Eller säga en massa fula ord… Tror jag bet ihop så mycket och satt just och beklagade mig för mannen att det måste varit hennes förbannande fel att huvudverken infann sig…
Vi lyckades iallafall stapla oss av planet och jag hade då så ont i huvudet så jag blundade med halva ögonen och var kräkfärdig… Mitt i allt så glömde jag handväska, jacka, datorväska och flickornas koftor på planet… Vad fick jag med mig egentligen? Barnen! Men inget annat. Great! Men allt löste sig, mannen vi helt springa tillbaka och hämta prylarna!
På bussresan efteråt som var nästan 3 timmar lång var alla så slut så vi somnade hela ligan av utmattning…
Hann inte ta en endaste bild från flygresan men väl några från bussen!
