Tänk vad det svänger! Tidigaste köpte man en massa saker till sig själv.
Nu känns det nästan (bara nästan) onödigt, däremot så skulle man kunna köpa hur mycket som helst till kidsen…
Vi inledde iallafall denna tisdag på ett mysigt eko-reko hak här närheten. Allt var frid och fröjd till jag insåg att jag måste ha tappat min favorit Tom Ford- halsduk. Så himla typiskt!!
För att pigga upp oss (läs mig) så tittade vi (läs jag) i småbrutiker med gulliga barngrejer i…. Ljuvliga barnmöbler och svindyra små klänningar som man får nöja sig med att nypa lite i, lägga huvudet på sne och säga ”ååååhhhh…..”
Och inne på Disney Store så tindrade nästan mina ögon mer än barnens kan jag säga!
Längtar efter barnen även om det är så sjukt skönt och bara vara.
Rufus undrade om vi möjligtvis har träffat Pongo än. Eller någon av de prickiga hundarna.
???
Förstod inte alls vad han menade förrens jag kom på att ”101 dalmatinerna” boken börjar med att de förklarar att sagan utspelar sig i London.
Gulliga lilla goselurven…. Det är hans enda, lilla relation till den här staden så i hans värld är vi kort och gott och träffar Pongo.
Ingen Pongo i sikte än dock. Däremot så kan man verkligen se precis allt och alla däremellan. Vansinnigt kul stad att bara slå sig ner och glo på folk!
