Jag får ofta frågan om flickorna är olika varandra till sättet eller inte.
Och de är enormt olika varandra är svaret på den frågan. För mig är det fullkomligt ofattbart att någon tycker att de är lika varandra (vilket många tycker)
Och båda är så fantastiska och underbara på sitt egna lilla vis!
Alba ÄR ju Levente både till sättet och till utseendet.
Det är som jag inte ens fick vara med i skapande processen där så att säga. Och Franka är som mig – fast med små inslag av Levente.
Fötterna är t.ex urbreda på Franka, det kommer inte från min sida. Och öronen!
Alba är fruktansvärt söt, liten i växten, försynt, tar inte så mycket plats, är tillgiven och typisk ”tjej-ig”, avvaktande och har en blick som kan växla mellan blygt mjuk och ”jag ska ha ihjäl dig”….Hon är envis och uthållig som få. Och har ett blixtrande humör! Precis som mannen.
Hon säger inte flaska men sedan blir hon plötsligt arg så in i helv.. Och då lägger hon sig platt på golvet och skriker så det skär i öronen. Hon ger sig aldrig. Aldrig.
Precis som mannen.
Hon är fantastiskt och jag älskar henne mest i hela världen!
Och så har vi lilla Frankie. Social, superkänslig, stökig,orädd, nyfiken, intensiv och kan charma brallorna av vem som helst. Full fart framåt – jämt!
Hon är fantastisk och jag älskar henne mest i hela världen!
Om Alba lite försiktigt tar ett par små klunkar ur ett glas utan att spilla så bäljar Franka i sig allt på en gång, skvätter ner hela sig själv och avslutar med att dunka glaset i bordet och högt säga ”Aaaahhhh!”….
Eller om Alba ligger ihopkrupen, alldeles stilla mitt i sängen under ett orört vitt litet täcke så ligger Franka i sängen bredvid på tvären.
Täcket har hon slängt ut från sängen, pyjamasen är felknäppt (hon sprattlar så när den ska på så det blir ofta så) och hon ligger på rygg med båda benen liksom hängande utanför spjälsängen… Hon snarkar högt.
De är mina flickor det!!
