Ecochicas

Mitt sportande har från och med den 29 september (då det var Topploppet) bestått av nedan:

1. Besökt receptionen på Sats Lidingö
2. Besökt samma gym en gång i träningskläder men endast suttit i mini-sats med Franka och Alba
3. Besökt Lidingö Bowling med familjen två gånger och lyckats få stryk av 4 åring. Bowling räknas väl som sport eller?
4. Spelar ”tant-tennis” (dubbel ihop med 50 -plusare) varannan söndag
5. Tryckt hårt på deleteknappen på datorn då och då. Och jag bloggar ju så tummen jobbar rätt hårt….

Med andra ord en föga imponerande lista.

Men i går fick jag minsann ett ryck! Det måste varit de där vårkänslorna från i fredags.
Här skulle det plötsligt ut och springas! Har du blivit spritt språngande galen undrade mamma?

Hur klär man sig när det är minus en grad var första problemet….

Och inga vårkänslor rådde i mitt vanliga motionsspår kan jag säga…men motion skulle det bli så det fick bli en runda på asfalt.

23 minuter med en paste på 7.15/ minut. Kallas det ens att springa?!

Men jag är väldigt nöjd över att jag tog mig runt, blodsmak i munnen och en andning som är ett skämt kan jag ta – bara knäna håller. Och de gjorde de! Hurra!