Jag gillar ju som sagt det här med traditioner och vissa saker håller jag stenhårt på.
Julbordet på resturang East med tjejerna är t.ex HELIGT!
Och inte ska väl en gnutta snö stoppa mig inte? Nä, inte ens en snöstorm, insnöad bil eller en urspårning av Lidingöbanan heller för den delen.
Jag och Marie borde få medalj som faktiskt tog oss in till stan och det kan vi tacka ”bling bling” för.
Aldrig har jag tidigare varit ett fan av mannens bensinslukande små-piniga monstertruck som ser ut som ett hip-hop vrålåk från Lala-land där man förväntar sig att föraren ska komma ut med diamanter på tänderna och en halv juveleraraffär runt halsen (där av namnet ”bling bling”) förrens nu…. Den fullkomligt klyver snön och alla andra bilar framstår som små radiobilar utan styrsel….
East julbord är för övrigt sjukt bra. Jag har ätit det varje år i säkert 12-13 år. Som sagt: traditioner är viktigt…
Vårrullarna, dumpnings, korean pancakes… Allt är så smarrigt och man äter tills man storknar. Och sedan bokstavligen rullar man hem!
Jag och Marie, dessutom i likadana dunkappor dagen till ära, tog T-banan (ihop med typ en miljard andra människor) till Ropsten där ”Bling Bling” stod framkörd…. Det här med monstertruckar kanske inte är så dumt iallafall?!