Legoland tog ut sin rätt. Lilla Rufus gick och la sig självmant kl 17 i går. Det är ett ”tidighetsrekord”! Och han släkte lampan i dag kl 19.
Han måste verkligen varit helt slut stackarn’!
Så skönt med en kväll som är lugn…
Tjejerna (läs Alba) var uppe och joddlade redan vid fyra i morse och jag var så trött ända in i själen på morgonen. Var beredd och skicka ett sms till Nikki och säga att hon aldrig haft så bra förhandlingsläge som nu bara hon skyndade tillbaka till oss….
Gick istället en promenad till mamma efter att ha avverkar dagens mailflod.
Mammut bjöd på lunch och passade tjejerna när jag stack ut och sprang en runda. Oh vad det låter fräscht…. ”stack ut och sprang en runda”….
Tro mig, det var inget fräscht i att höra mig flåsa och kämpa på. Möjligtvis vädret då som faktiskt visade upp sin bästa sida idag.
Somnade direkt efteråt när jag kom tillbaka i mammas gästsäng. Om detta hade med föregående springtur att göra eller att Alba var uppe i ottan är dock oklart.
Kanske en kombo?
Nu tycker mannen att jag är tråkig som ”bara sitter med den där mobilen och bloggar och bloggar…”. Ja, för det är ju precis det enda jag gör, hela dagarna, eller hur?!
Nu åker han på att massera mina axlar bara därför. Och jag tänker inte tolerera den där slappa stilen inte!
Jamen ni vet, efter två minuter så plötsligt så stannar allt bara av och man har två tunga händer på axlarana. Som inte masserar. Dom bara ligger där som två extra (tunga) axelvaddar. Jag behöver VERKLIGEN mer tyngd just där upplyser jag ironiskt…
Ingen reaktion. Sen lägger man till med halvirriterad röst: -”Men hallå, kan du fortsätta eller”? Mmm… hör man en frånvarande stämma svara och en blick som har mer engagemang över något inslag om typ handboll eller nått, än mina ömma axlar.
Är det bara jag som har råkat ut för den icke fungerande massagemannen?
