Ecochicas

Såg ni löpet i går på Expressen? ”Vaccin mot Alzheimer sjukdom”.

Min pappa Urban fick den diagnosen endast 54år gammal och dog den 4 juni 2007. Vi hade aldrig hört talas om den här sjukdomen innan och ingen i släkten hade demens. Vad var det här liksom? Bara att man blir lite glömsk eller? Oj så fel vi hade….Och hur kunde det här drabba min sportiga, snygga och färgstarka pappa som var mitt uppe i livet? Och varför….

Såklart att vi ältat dessa frågor till förbannelse då familjen stod alldeles handfallna när det hände oss. Jag säger ”oss” för det finns en anledning till att man kallar det ” den anhörigas sjukdom”.

Allt började med att pappa hade gått samma datorkurs tre gånger och han förstod inte själv vad som var fel. Han kunde inte begripa att han inte gick ihop kursens innehåll. Han hörde några dagar senare ett radioprogram om
Alzheimer när han var ute och körde bilen mellan två kundmöten. Han blev så träffad av programmet så han åkte direkt till husläkaren och stolpade in där utan att ha bokat någon tid (det hade han såklart glömt..)

Sen den dagen var han sjukskriven och kom aldrig tillbaka till sitt jobb igen.

Initialt så trodde vi att det kanske skulle hinna komma ett botemedel eller kanske en bromsmedicin som faktiskt funkade och inte som den som finns nu, den gör nämligen bara lidandet ännu längre.
Det hann det aldrig göra och pappa dog mager och förvirrad på ett vidrigt äldreboende på Lidingö. Bli aldrig gammal på Lidingö är väl mitt första sådär spontana tips!

Pappas fall är lite av en, vad man brukar benämna som ”vårdskandal” i media, och mamma har verkligen kämpat som ett djur.
Jag fattar faktiskt inte hur hon orkade stundtals. Jag minns att jag var med på ETT möte på Lidingö kommun….mamma hade säkert 25 möten. Jag var alldeles, alldeles matt efteråt detta möte. Är det alltså såhär det går till? minns jag att jag frågade mig själv när jag stod där alldeles tom på insidan utanför Lidingös kanske fulaste byggnad med armarna längst sidan. Jag hade på riktigt allvarliga tankar på att skicka en torped på vissa människor där… Fast vi känner inte så många torpeder visade det sig och jag tyckte mest synd om
dem i slutändan.
Tänk dig att gå och lägga sig på kvällen efter ha suttit med en förtvivlad familj framför sig som gång på gång försökt förklara att det kan väl ändå inte vara rätt att vi hittade pappa nerdrogad, naken endast iförd blöjor kravlandes på golvet, inlåst i ett rum
utan möbler med sönderslaget huvud som han slagit i väggen i ren frustration…. är det här vård? Är det rätt? Och det ständiga svaret som gick på repeat (det fanns två varianter):
1/ ”-Det här får vi nog göra en utredning på, här har ni en blankett att fylla i….”
2/ ”-Du, jag får nog ta och koppla dig vidare till min kollega som handlägger..
.
Bla bla bla…. Det är helt sjukt!
Ingen ville ta ansvar och de snackade om utredningar medan min pappa låg där och dog.
Det har skrivits spaltmeter om
pappas ”fall” (googla Urban Wågert om du vill läsa mer) och ingen på kommunen har än i dag tagit något ansvar eller sagt till framförallt mamma: Vi gjorde fel! Hon är inte ute efter några pengar eller så utan vill bara att ingen annan ska behöva gå igenom det här. Tänk att det ska vara så svårt?

Hur som helst, vaccinet var det ju! Alzheimer är ärftligt som attan, speciellt om man får det tidigt och ännu värre är det om man är sk ”första gångstagare” (först i släkten att få det) – men sånt där pallar varken jag eller syrran att gå och tänka på! Faktiskt inte. Livet är ju här och nu!
Fast lite lättad blev jag ändå att se löpet i går…. Om 5-6 år ska det finnas på marknaden. Kanske hinner min generation att skonas?
Det hoppas jag, kanske mest i hela världen!