Tror att de som läst denna blogg har förstått att vi har en hund som är mycket ”hussig” av sig. Just nu är det dock andra bullar, han viker inte en tum från mig och vaktar mig som en hök. Exakt samma grej hände precis innan Rufus kom till världen. Ingen fick gå nära mig för då morrade han. Och när Rufus väl var född fick ingen komma nära vagnen utan att vi sagt att det var ok. Jag tror att djur har en intuition som vi människor bara kan drömma om. Husse är lite sårad över Sigges plötsliga omtanke över mig. Inte ens blodpudding i maten i morse hjälpte. Sigge vill bara ligga i sängen och vakta matte. Han kanske känner sig lite skendräktig?!
