Så, nu är vi vänner igen, jag och Eddie. Jag begravde stridsyxan redan vid fem i morse när han kröp under mitt täcke och snusade mig i nacken. Men det sa jag så klart inte då, jag låtsades att jag sov…

Han kom hem med blommor idag (wow, två gånger på en vecka) och står nu och lagar gottig middag. Han fattar att det inte var en bra idé att inte höra av sig, för det var det jag blev mest förbannad över.

Hade han kollat med mig hade jag sagt att det var OK att han tog en öl eller två eller tre. Men, nu är det slut med bärs tills Lilla H kommit ut. Och det känns bra för oss båda. Och telefonen har han klistrad vid örat…

Tack för allas synpunkter och kommentarer i  ämnet!

Pssst! Glöm inte att kommentera här om du vill vara med i utlottningen av en påse Hallonbladsté!

Puss, ni är för härliga!