Det gick som en dans att ta sig hem. Det var inte alls så mycket folk som det brukar vara. Och, jag hade bästa humörshöjaren – smörgåsrån ;) Vi har satt Harry i kö i en förskola precis där jag jobbar. Vi tänkte just in case. Vi vet ju att vi inte kommer få någon plats på de dagisen som ligger närmast oss (jäkla intagningsrutiner), så istället för att åka värsta omvägen för att lämna/hämta tänkte vi att han lika gärna kunde gå i stan. Men nu har vi tänkt om.
Fy fasiken för att trängas på 1) buss 2) tunnelbana med barnvagnen. Det är jobbigt nog som det är att ta sig till och från jobbet. Dessutom så visas det ingen barmhärtighet när man ska på och av, trots att det står att barn skall gå av först… No mercy. Aaaaas!
Nu: Bolibompa, bad och välling.
