Danijela Pavlica

Att anpassa sig efter barnen samtidigt som man har problem med magen och all stress livet erbjuder

Mini och jag förra vintern 

Hej älsklingar, nu är det inte många dagar kvar innan jag återvänder hem till Stockholm. Det som varit jobbigast är nog att vara ifrån B men han har själv varit bortrest med företaget på konferens  i Barcelona. Och vi är ju väldigt vana att vara ifrån varan då vi reser mycket på egen hand, dock är det inte långt kvar ni innan vi är iväg tillsammans. Vi bokade nämligen Nyc och Miami. New York blir i mars helgen efter min födelsedag och Miami blir i April/maj hur trevligt? Ska bli så himla mysigt och jag längtar så. 

Hur som så går det bra att vara barnvakt. Bättre än förväntat faktiskt hehe men dom är ju inte små längre så kanske därför. Dom är väldigt självgående och det är ju otroligt skönt. Däremot kan jag berätta för er att det varit otroligt jobbigt med att försöka hålla sig till sin nya kost och jag har dessvärre inte följt den alls. 🙁 Måste ju laga mat som alla kan äta så anpassar mig efter barnen. Det blev hämtmat i onsdags eftersom att det var första kvällen. Vi myste ner oss framför en mysig film och bara umgicks innan det var läggdags för barnen. Tacos i torsdags (Taco Tuesday) och sen lasagne i fredags och kyckling med klyftpotatis sallad osv i lördags. Igår kväll ville barnen ha pannkakor så givetvis gjorde moster det också efter middagen. Och min mage bara vrider sig. Vet att jag får skylla mig själv och att det hade varit bättre att bara avstå men man blir ju galet sugen. 

Sen har jag även druckit kaffe och lite vin i lördags när pappa hälsade på oss. Två grejer jag verkligen ska hålla mig borta från. Alkohol och kaffe tar kol på magen. 

Jag har i alla fall börjat med min medicin som jag fick av läkaren och den heter Omeprazol Pensa. Jag mår tack och lov inte illa längre men har fortfarande haft ont i magen. Så vi får se på mitt återbesök vad läkaren säger. Jag vill också ta upp en kommentar jag fick ifrån Elin som är en 25årig tjej. Hon tackade att jag tagit upp samtalsämnet om just magproblem, stress och liknande och sa att hon uppfattar det som lite tabu att tala om. 

Jag vill verkligen inte att någon som känna så. Även om världen i lever i ibland får oss att inte våga prata om vissa grejer. Jag vill bara säga att här hos mig är allt okej. Ingen ska skämmas och jag lovar er att börja prata om mer grejer om ni vill. Man ska aldrig skämmas och man är ju bara den man är eller hur. Ingen kommer någonsin vara bättre än just dig eller du än någon annan. Vi alla är olika och bra på vårt sätt. Glöm inte att det bara finns en av dig (om man inte har en tvilling hehe) Dock är man fortfarande egen även om man har det. Det är inget fel på att ha problem med magen, vara stressad eller något egentligen. Alla går vi på toa, alla har vi varit lösa i magen eller hårda i magen. Jag finns här för att vi ska kunna prata om detta utan att det ska kännas tabu och jag lovar er att vara otroligt öppen och säga exakt hur jag känner eller mår. 

Läste Therese Lindgrens inlägg om Berätta VS Berätta. Hon skriver att hon ofta berättar för sina läsare om sin ångest och sin rädsla för panikångestattacker osv men att hon egentligen aldrig riktigt berättar. Och jag förstår henne verkligen man kanske inte alltid går in på detaljer och bara berättar de där illa och inte går in på djupet. Men jag tror också att det handlar lite om att man inte bara vill skriva av sig på er utan att man håller vissa saker för sig själv. Men jag lovar er att dela med mig av allt och har ni frågor lovar jag att svara väldigt ärligt. 

Igår tex missade jag att ta min magtablett på morgonen och tog den inte förrän väldigt sent på kvällen och det blev ett och annat toabesök kan jag lova er. Som jag sa innan min mage vred sig totalt och jag låg vaken väldigt länge och vred och vände på mig. Jag har också blivit av med ångesten för nu. Det är verkligen som att en ovän hälsar på en gång i månaden. Jag tror ofta att det har något med PMSen att göra. Att jag får detta strax innan menen men nu efter att jag fick en kommentar om detta så har jag verkligen, i alla fall den här gången tänkt på det och har inte fått min mens ens och tror inte jag ska ha det på ett tag så det känns inte som att det ligger något i det men jag ska fortsätta hålla koll på det och börja skriver ner ungefär när jag får dessa attacker om man kan kalla det för det. 

Jag tar verkligen åt mig av alla era kommentarer, tips/råd och fina ord. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi hjälpa varandra. 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.