Har ni någonsin befunnit er i ett stadie i livet då ni bara känner att livet är mellanmjölk om ni förstår vad jag menar? När alla känslorna kommer på samma gång och man bara känner så himla mycket för allt samtidigt som man känner sig tom?
Sen vi kom till Nyc så känner jag mig så himla tom och vill typ bara hem samtidigt som att jag känner så mycket för allt och aldrig vill lämna den här staden.
Det är verkligen en sjuk känsla och så himla svårt att beskriva den. Jag är inte en person som drabbas av ångest och blir sällan deppig. Men nu känns det som att jag fått det. Känner man kanske av de på sina vänner och har sympati ångest eller har jag bara en väldigt känslig period just nu? Pms kanske?
Vi har i alla fall haft en toppen dag och började med frukost på ett av mina favorit ställe som heter buvette och sen gick vi över Brooklyn bridge och nu har vi gått runt i Brooklyn hela morgonen och ska snart tillbaka till Manhattan för en lunch.
Inte långt kvar av resan nu och det är många viljor och önskemål så vi ska försöka beta av så mycket som möjligt på kortast möjligast tid. Om ni ska till nyc och det är er första gång så skulle jag rekommendera er att åka en vecka eller typ minst 5 dagar för det finns verkligen så mycket att se.
Det här känns på något konstigt sätt som mitt andra hem så när jag åker hit gillar jag att bara vara och njuta. Hade tex kunnat tillbringa en hel dag i central park och bara promenera och njuta.
Jag vill också berätta för er att när vi landade för några dagar sen så fick jag reda på att min mormor gått bort så därav dålig uppdatering på mina sociala medier. Känt mig lite splittrad och inte riktigt vetat vad jag ska skriva om osv och bara mått dåligt över att begravningen var igår och att vi inte kunde närvara. Förlåt för det finisar men hoppas att ni förstår<3