Den här dagen blev inte riktigt som planerad.
Efter magisk hotellfrukost (kanske Malmös bästa!?, skriver mer om den imorgon) så gick jag till MVC på rutinkontroll, Manuel gick hem med Chloe som precis hade somnat i vagnen, han brukar alltid gå med men just idag kände vi att det var bättre att han tog hem Chloe som behövde sova.
Allt såg bra ut, blodvärdet var lite lågt men stabilt (som vanligt för mig), vikten är stabil (yes!) och som sagt, allt verkade bra. Sen kände Pernilla (min barnmorska) på Baby C, hur hon låg, hon försäkrade sig om att hon låg med huvudet ner fortfarande vilket hon gjorde, men hon var tvungen att känna två gånger för att se om huvudet var fixerat eller inte, det var det inte.
Sen skulle hon lyssna på hjärtat, då sa hon att det verkade som att Baby C förmodligen var irriterad att hon hade hållit på med henne vilket gjorde att hennes hjärtrytm var lite högre än vanligt men hon sa at vi väntar några minuter sen lyssnar vi igen…vi väntade och lyssnade men..nej. Lika högt. Vi väntade igen och nu började jag bli lite nervös för vad det var som pågick. Pernilla såg allvarligt på maskinen som mätte hjärtljuden och sa att hon nog ville att jag skulle åka in…
Hon ringde till specialistvården på kvinnokliniken och dom kunde ta emot mig efter 30 minuter.
Tankarna började rusa runt och jag kände ett sting av rädsla för första gången under den här graviditeten.
Jag ringde Manuel och sa att jag kunde åka dit själv så fick Chloe vara hemma men han ville vara med mig så han och hon hämtade upp mig och vi åkte in.
Väl där tog dom emot oss och jag fick komma in på ett rum där dom spände fast mig i såna där band med hjärtfrekvensräknare, både för mig och för Baby C och så skulle jag ligga i 20 minuter. Jag fick även en knapp jag skulle trycka på varje gång hon rörde på sig. Vilket var hela tiden så det blev mycket tryckande.
Jag kände mig lite stressad över hela situationen och bad Manuel sätta på någon avslappningsmusik, Chloe var jätteduktig och satt och tittade på sina favoritprogram på telefonen. Jag såg att hjärtfrekvensen var hög hela tiden och till slut vände jag mig så att jag inte kunde se maskinen för jag tror att det bara stressade mig. Jag fick ligga 40 minuter (!) totalt, vilket kändes som en evighet på en stenhård brits.
Sköterskan tittade till mig då och då men sa att dom gärna ville titta lite mer på kurvan…
Tillslut kom hon in och kopplade loss mig och tog med sig diagrammet för att visa för en läkare.
Det var långa minuters väntan…
Men tillslut kom hon tillbaka och sa att det nu såg fint ut, Baby C´s normalaktiva tillstånd är tydligen runt 150 i hjärtfrekvens och det hade det varit alla dom gångerna jag har varit på MVC hade hon sett i min journal. Så inga konstigheter som dom kunde hitta.
Skönt!
Men nu när vi väl var därinne så blir man ju lite räddare av sig…jag tror ju också att jag påverkar henne mycket så jag ska försöka slå av på takten ännu mer nu…det blir mer ligga i soffan och vila…eller ja, så mycket jag kan iallafall.
Men skönt att det inte var något mer allvarligt.
Nu längtar jag till vi får hålla i henne…
P & K Claudia
★
Styrkekramar!
Vad skönt att allt gick bra! Jag vet själv vid min graviditet nyligen (en ganska så jobbig och tröttsam, besvärlig, olidlig – ja jag kan hålla på i evigheter) och man blev ju orolig varje gång de skulle känna och trycka. På mig mätte de flera gånger då magen växte och blev enorm.
Jag som inte varit här inne tidigare – i vilken vecka är du? Ganska nära va?
Var med om precis samma med min första. Men skillnaden att jag på kvällen efter mvc kände mindre rörelser. Fick ligga där och titta på när en bebis som vaknat till försökte sparka bort ctg-mojängerna. Hon kom ut några veckor senare och mådde hur bra som helst.
Jag förstår att du blev rädd och orolig! Skönt att det inte var någon fara ❤️ Släppte oron när du fått veta att allt var ok?
Kram på dig fina du ❤️
Vad märkligt att barnmorskan reagerade på en hjärtfrekvens på 150! Det har mina barn legat på jämt utan att någon anmärkt på det. Stackare som behövde åka in och stressa över det❤️ Kram!
Skönt att allt var bra! Snart har du henne hos dig, försök att passa på å vila inför förlossningen ♡♡♡
Skönt att det inte var någon fara, om det hade varit värre så hade du nog fått ut lilla bebisen nu! Tänk att den är så stor att den klarar sig jättebra utanför magen nu, nästa vecka räknas den inte ens som prematur längre ? Ta hand om dig och vila extra mycket! Kram
Ta hand om dig och lilla baby C i magen nu. Skönt att allt gick bra. Kram
Ovissheten är olidlig vid såna tillfällen.
Skönt att det var ok. Vilken vändning på dagen, stackare, Håller tummen att de sista veckorna blir lugna och trygga för er.
Hörru damen – nu skulle jag kunna få till en uppsats här – men nej – jag ska fatta mig kort (vllket är ovanligt för att vara jag). Men – och nu skriver jag MED STORA BOKSTÄVER – TAGGA NER!!!! Detta säger jag med omtankte och erfarenhet av tre barn – varav dom två första med ett och ett halvt års åldersskillnad. Som sagt – ta det nu lugnt fina Claudia – tänk på dina barn.
Kram!
Ta hand om dig nu och vila så mycket du nu kan med lilla puddingen hemma. Kram