Förra helgen begrundade Manuel mig och sa är du gravid igen? Va!?, hostade jag fram och tankarna började snurra? Är jag!? Fan, har jag inte märkt det? Kan jag vara det?
– Varför tror du det? frågade jag. Han svarade att det bara hade slagit honom. Att det kunde ju faktiskt vara så. Det HADE kunnat vara så. Och det har han ju rätt i. Det hade kunnat vara så. Min kropp är ju inte igång helt som vanligt igen, och jag har absolut ingen koll på den, men det var den inte när vi blev gravida med Celeste heller så man vet ju aldrig.
Hur skulle det bli med ett tredje barn? Jag låter tanken fara igenom mitt huvud och det känns lite kittlande men mest kaos, haha. Skulle vi bli gravida så skulle det ju absolut inte finnas något alternativ till att vi faktiskt skulle bli fler i familjen. Men vi har ju hela tiden tänkt två barn. Eftersom planen är att dom ska vara hemma så länge som möjligt så känns det som att vi skulle göra det jobbigare för oss med fler. Två passar oss bra. Med alla resor och våra två hem. Men när han frågade så kittlade det ändå till lite…man ska väl aldrig säga aldrig helt enkelt.
P & K Claudia
Jag blir så GLAD när föräldrar år 2017 väljer att hänga med sina barn istället för att sätta dem i förskola. Jag tror inte det finns nå’t som kan konkurera med mamma och pappa. Heja er?
Wow jag tror att ni skulle klara det galant! Jag och min man som också är från Chile har tre och lillan (som inte är så lite längre) hon blev ju grädden på moset! De är mycket jobb när de är små men nu är jag så glad att de har varandra! Du verkar vara så enkel och okomplicerad, älskar att kika in i din blogg! Kram
Gillar ditt tankesätt. Många barn är härligt ,det gäller bara att ha tid att se varje barn också. Det har varit tufft här i perjoder. Men nu är alla så stora och det är enklare att se dom en och en tidsmässigt ?
Ni har så himla vackra och fina barn så jag hoppas att ni väljer att skaffa en liten trea ? Förstår din tanke om förskola.. men tänk mer långsiktigt, vad gör det om 10-30 år? Då kommer ni vara glada att ni skaffade tre ?
Varje barn öppnar nya dörrar, heter det ju, och jag håller med. Man blir vardagskonstnär och uppfinner hjulet många gånger om dagen! Och kärleken som den nya lilla/lille kommer med, den är värd allt 🙂
Jag är också valt att vara hemma med våra två barn och ALLT praktiskt runt omkring, tidsbrist, sömnbrist, ork samt min ålder talar emot fler- MEN JAG VILL HA MINST ETT TILL BARN!!! Mannen är dock inte med på tåget så det blir nog till min stora sorg inga fler.
Jag tror att allt löser sig med lite vilja och att en inte ångrar ett barn men kanske kan en ångra att en inte skaffade fler medan tid var?
Vi skulle också ha bara två. Men när det nu råkade bli ett plus på stickan fanns det liksom inget val. Vi ska bli 5. Och nu har vi även namnet klart ?
Jag tror att man anpassar livet efter hur det blir :). Allt kan man ju inte styra över och blir det en trea eller rent av fyra för er så låt livet ta den chansen. Det är ju det fina med att leva, att man låter livet leva med en :).
Har mina tre flickor på 6år och det är inte alls dumt?. Varje nytt barn är fantastiskt och man växer med det.
Har mina tre flickor på 6år och det är inte alls dumt?.
Vi fick vårt första när jag var 23 och min man 21 och sen vårt andra två år senare. Då sa vi att nu är vi klara! Men så i mars förra året kom vår lillebror som en liten överraskningssladdis (vi är 35 och 33 idag) och förra veckan plussade vi igen, den här gången planerat. Så om allt går som det ska så blir vi 6 i familjen i början av nästa år. Så härligt när livet överraskar och kastar om allt man trott och tänkt sig. 🙂
Två barn är fantastiskt! Men flera är också underbart! ❤️