Idag skulle jag för första gången lämnat Chloe.
I lördags var vi nämligen på en skola som ligger bredvid där vi bor, det är som en förskola där man går så många dagar man vill i veckan och tre timmar varje gång. Deras huvudfokus är att lära barnen spanska med engelska som grund. Det lät ju så bra för oss, eftersom Chloe ju förstår spanska även om hon inte pratar så mycket spanska än men vi ser ju att hon förstår
Så vi var där och hon fick direkt hoppa in i deras matkurs, dom skar banan och åt kex och blåbär samtidigt som dom pratade spanska, Chloe smälte snabbt in i gruppen, lite mer med låg profil än hon brukar ha men ändå bekväm och nyfiken.
Sen fick hon leka fritt en stund med dom barnen som var där och dom hade det kul. Vi höll oss i bakgrunden så att vi skulle kunna se om hon hade kul och det verkade det verkligen som att hon hade.
Vi pratade med Miss Ana som fröken hette och vi sa att vi skulle testa att gå dit idag (måndag) och så skulle jag vara där en stund med henne och om det kändes bra så skulle jag typ gå ett varv runt kvarteret bara för att testa och lämna. men när vi pratade om det så kände jag att fröken hela tiden pushade för att det skulle gå bra att lämna henne direkt på morgonen, det skulle inte vara några problem, hon var ju så framåt…och absolut, men samtidigt så är hon 3,5 år och jag har aldrig lämnat henne, det känns ändå som att det kanske skulle behövas en mjuk övergång.
Vi sa att vi ses på måndag och sen får vi se.
Sen fick jag ett mail igår, söndag, där det stod tydligt att Miss Ana tyckte absolut att vi skulle lämna Chloe, att hon var redo och att det skulle vara bäst…då kände jag direkt nej. Jag gillade inte att hon var så på med att vi skulle lämna henne och även om jag såklart SKULLE göra det så småningom så gillade jag inte känslan av att hon skulle vara på mig hela tiden om det. För mig känns det jätteviktigt att få inskola, framförallt eftersom Chloe inte ens pratar varken engelska eller spanska, även om hon förstår, men dom förstår ju inte henne.
Så det var synd. Jag kände att vi hade hittat ett bra ställe och en bra första plats att lämna Chloe en eller ett par dagar i veckan…
Men vi får se nästa gång vi kommer hit, då kanske jag orkar ta snacket med fröken om hur viktigt det är för mig att få vara med några dagar innan jag släpper henne…och då kanske hon även har börjat kommunicera mer på spanska och engelska.
Hur tänker ni kring det här? Är jag för hönsig?
Puss! / C
Absolut inte för hönsig! Jag hade känt samma som du och gjort detsamma!
You go girl!
Du gjorde helt rätt! Har aldrig lämnat mina hemmaungar när det inte känns rätt. Hade en dam som insisterade på att hon skulle ha min dåvarande 4 åring själv hemma hos sig men jag sa nej. Även om hon är bekant med familjen så fick jag en dålig känsla när hon tjatade.
Vad sa Chloe själv? Ville hon bli lämnad?
Jag tror själv att det är bra med inskolning, annars kan det lätt bli bakslag och så kanske hon blir rädd för att bli lämnad senare.
Lät som en kul grej att prova dock!
Du kanske borde tänka lite framåt. Hur ska det bli när dom börjar skolan? Då är man inte med barnen alls. För barnens skull så tror jag det är bra att vänja dom vid hur det fungerar, efter ålder & mognad etc så klart. Ibland känns det som att det mer är föräldrarna som är oroliga, inte barnen. båda våra barn började förskola vid 18 mån och det gick bra, vi var positiva och lyhörda. De är idag trygga, glada och självständiga skolbarn som går själva till och från skolan. Det är inget fel att KÄNNA som du gör men jag tror att man ska tänka att man som förälder OCKSÅ måste förmedla till barnen att de klarar dig utan föräldrarna, vartefter de växer etc Vitkigt att ge dem detta självförtroende och självständighet. Lita på deras egen förmåga och att de finns andra människor som är bra att vara med (då & då). du kommer ändå ALLTID vara deras viktigaste person, deras älskade mamma.
Du kanske borde tänka lite framåt. Hur ska det bli när dom börjar skolan? Då är man inte med barnen alls. För barnens skull så tror jag det är bra att vänja dom vid hur det fungerar, efter ålder & mognad etc så klart. Ibland känns det som att det mer är föräldrarna som är oroliga, inte barnen. båda våra barn började förskola vid 18 mån och det gick bra, vi var positiva och lyhörda. De är idag trygga, glada och självständiga skolbarn som går själva till och från skolan. Det är inget fel att KÄNNA som du gör men jag tror att man ska tänka att man som förälder OCKSÅ måste förmedla till barnen att de klarar dig utan föräldrarna, vartefter de växer etc Vitkigt att ge dem detta självförtroende och självständighet. Lita på deras egen förmåga och att de finns andra människor som är bra att vara med (då & då). du kommer ändå ALLTID vara deras viktigaste person, deras älskade mamma.
Du är en bra mamma, man kan inte bara lämna måste ta det lugnt , fortsätt vara dina fina mamman du är. Dina barn kommer att få en bra uppväxt.
Jobbar som förskollärare och vi har alltid inskolning med våra barn, både helt nya som aldrig varit på förskola förut och de barn som flyttar från en annan förskola. Hur lång inskolningen är beror ju på barnet. Vi tar det alltid i samråd med föräldern som ju känner sitt barn bäst
Jag trodde att ni inte skulle ha barnen på förskola? Låter kanske galet men därför jag besöker du blogg. Min dotter är snart 4 och vi har valt bort förskola. Men känner mig väldigt ensam i det och extremt ifrågasatt, så därför har det varit så skönt att surfa in hör och få lite feel good och ha dig som inspo.
Det här är ingen förskola, det är mer som en språkundervisning och eftersom våra barn lär sig tre språk samtidigt så kändes det som en väldigt bra grej att testa. Du kan fortsätta komma in här för inspo;).
Du är absolut inte hönsig! Jag skulle aldrig lämnat efter så kort tid. Dels för min skull men sen för att min 3åring är väldigt blyg och försiktig med enorm integritet så han behöver mycket stöd av oss föräldrar i nya situationer innan han känner sig trygg. Men tycker ju att läraren bör kunna lyssna på dig och möta dina och chloes behov.
Ja, jag tyckte också det…:). Kram!
Nej. En inskolning är både för barn och vuxna. Det är en relation som ska växa fram runt er alla tre. Men såklart mera fokus på er dig och C. Hade känt exakt samma sak. Gå på magkänslan så blir det rätt för båda er två.
Det ska jag. Kram!
Det är oftast mycket lättare för barnen än föräldrarna. Är du ok är hon ok, prova nästa gång!
Nä fy jag hade aldrig lämnat min dotter!
Sen lämnade jag förvisso inte mina förrän döm var 5 år på dagis när dom själv sa att dom ville ?
Nej, det blir nog inte så :).
Tycker inte alls du är gör fel följ din magkänsla det är ditt barn!
Jag har tre barn och när jag nu skolade in min mellersta tjej som började i förskoleklass så var jag jätte hönsig fast hon är stark och har så mycket integritet!
Trygga föräldrar ger trygga barn. Som pedagog på en förskola i Sverige känner jag spontant att din magkänsla är det viktigaste. Vi pedagoger måste samarbeta med er föräldrar för att det ska bli så bra som möjligt.
Ja, jag fortsätter att lita på den. Kram!
Som pedagog är det jätteviktigt att man har ett bra samarbete med föräldrarna, att man lyssnar o är lyhörd. Man ska ju vara ett ream tillsammans! Det är faktiskt föräldrarna som känner sitt barn bäst så det är jätteviktigt att höra vad de säger. Jag hade känt och gjort precis som ni! Man ska alltid lyssna på sin magkänsla!!!
Du är absolut inte för hönsig. Det ska vara tryggt för både dig och Chloe.
Jag jobbar på förskola och skolar in barn. Är inte föräldrarna trygga är inte barnen trygga. DU gjorde helt rätt.
Kram
Tack fina!
Du är absolut inte för hönsig. Det ska vara tryggt för både dig och Chloe.
Jag jobbar på förskola och skolar in barn. Är inte föräldrarna trygga är inte barnen trygga. DU gjorde helt rätt.
Kram
Jag inskolade mina i USA, men det var precis som du säger, man bara lämnar, men det vägrade jag, och jag fick min vilja igenom för jag betalade, och i USA kan man bara säga att jag betalar och då vill jag ha så här annars går jag någon annanstans, och det brukar funka hahaha
Precis dethär har varit en av anledningarna att vi inte flyttat till Spanien ännu, trots att jag så gärna vill. Där vill man att man ska lämna vid dörren, tom första dagen och föräldrarna får inte vara med alls. Min dotter förstår spanska men hon har svårt att uttrycka sig. Mitt mamma hjärta tål inte tanken på att hon skall vara där utan att kunna göra sig förstådd. Kanske är det jag som mamma som är för känslig, barn är anpassningsbara. Visst absolut, de klarar mer än man tror. Men jag tror stenhårt på att vi känner våra barn bäst och det är inte mer än rätt att låta din mamma instinkt bestämma.
Jo, visst är dom det, Chloe leker ju på lekplatser här utan att förstå sina kompisar helt men det här kändes som en annan sak och sen gillade jag inte principen som dom hade…Nej, jag förstår dig med Spanien! Kram!
Detta har varit en av anledningarna att vi inte flyttat till Spanien ännu, trots att jag så gärna vill. Där vill man att man ska lämna vid dörren, tom första dagen och föräldrarna får inte vara med alls. Min dotter förstår spanska men hon har svårt att uttrycka sig. Mitt mamma hjärta tål inte tanken på att hon skall vara där utan att kunna göra sig förstådd. Kanske är det jag som mamma som är för känslig, barn är anpassningsbara. Visst absolut, de klarar mer än man tror. Men jag tror stenhårt på att vi känner våra barn bäst och det är inte mer än rätt att låta din mamma instinkt bestämma.
Lita på dig och själv och din magkänsla. Känns det inte rätt så ska du inte tvinga dig till det heller❣️. Som mamma vet man oftast vad som är bäst för sitt barn.
Lita på dig och själv och din magkänsla. Känns det inte rätt så ska du inte tvinga dig till det heller❣️.
Tack fina!
Det är en kultur sak. Jag har bott i USA över 20 år, och dem vill bara att man lämnar barnen första dagen. Dem var helt galna på mig att jag stannade och skolade in. När barnen sedan börjar Kindergarten vid fem ör det fulla dagar på en gång och ingen inskolning alls. Ny fröken och nya klasskamrater varje år i stort sätt. Nu är mina barn äldre och dem är enormt anpassnings bara, kanske för att dem snabbt lär sig att fixa själva och hitta sin egen trygghet. Jag tycker du själv ska känna efter, vill du vara med så var det. Men tror inte fröken alls skulle tvinga dig att bara lämna, utan hon skulle nog bara vara snäll och stötta dig att allt kommer gå bra. Absolut lite kultur krock där tror jag.
Ja, vi får se hur jag gör när vi kommer tillbaka 🙂
Det är en kultur sak. Jag har bott i USA över 20 år, och dem vill bara att man lämnar barnen första dagen. Dem var helt galna på mig att jag stannade och skolade in. När barnen sedan börjar Kindergarten vid fem ör det fulla dagar på en gång och ingen inskolning alls. Ny fröken och nya klasskamrater varje år i stort sätt. Nu är mina barn äldre och dem är enormt anpassnings bara, kanske för att dem snabbt lär sig att fixa själva och hitta sin egen trygghet. Jag tycker du själv ska känna efter, vill du vara med så var det. Men tror inte fröken alls skulle tvinga dig att bara lämna, utan hon skulle nog bara vara snäll och stötta dig att allt kommer gå bra. Absolut lite kultur krock där tror jag.
När vi skolade in i Manchester på förskola så lämnade vi henne dag 3 i 30min. Hon kunde inte prata engelska och förstod inte engelska alls. Det var super jobbigt att höra att hon ropade efter mig men hon hade slutat bara någon minut efter jag gått. Hon var ledsen när hon fick se mig igen men hon ville ändå dit dagen efter. Hon fastnade fort för en av fröknarna och då blev det direkt lättare. Hon hade tid att sitta med henne, läsa och leka.
Efter 3 månader började hon prata engelska och förstod i princip allt man sa ?
Det var tufft men värt det tillslut!
Alltså när jag har inskolat mina barn på förskolan har jag varit megahönsig och personalen har varit så lyhörd för mina och barnens behov under inskolningen, tycker det är superviktigt!! Men tror man har lite annan syn i USA (har själv varit Nanny där) eftersom många lämnar sina barn för att börja jobba efter bara några månader och barnen ofta har tusen aktiviteter och åker iväg på camp en vecka eller två på sommaren från vad jag anser är en ganska ung ålder! Superviktigt att inskolningen blir trygg då är barnen trygga sen också med att bli lämnade! 🙂
Hönslg eller inte är väl inte så noga. Gå på magkänslan, det tror jag är det viktigaste!