Nu sitter jag här i min målbild.
Ni vet med kvällskaffet i vår fina Stockholmslägenhet och med själva flytten bakom mig…yeeeey!
Men vilken dag. Kaos.
Allt började bra. Vår jetlag börjar ge sig och vi vaknade 5, vilket faktiskt är en favorittid för mig att vakna, då hinner man vara effektiv innan alla andra människor vaknar. Underbart. Vi satte igån med alla dom sista to do´sen som alltid är så många fler än vad man har trott, så det blev tre intensiva timmar innan flyttgubbarna kom.
8 kom dom med kranbilen…ni vet vår gigantiska soffa som vi måste frakta via balkongen på vår våning…våning 5, haha, men det gick bra, allt gick som det skulle och när dom började bli klara så sa jag glatt, vi ses i Stockholm! Då såg killarna lite märkliga ut men sa ingenting, sen kom den ena killen och sa att ; Chefen kommer att ringa dig…det har blivit något missförstånd. Va!? Han ringde inte så otålig som jag är så klassade jag mig på luren. Jo, visst var det så…sakerna kommer inte upp förrän på fredag. F**K! och jag som hade packat ner allt och tyckte att det var så smidigt att allt skulle upp samma dag. Det var ju bara att slita upp lite kläder ur kartongerna oh rafsa åt mig det jag kunde innan dom åkte iväg.
Manuel åkte iväg med vår bil som ska säljas och jag hänger med tjejerna, när han har varit borta i en halvtimme, han har alltså hunnit en bra bit, då märker jag att flyttgubbarna har tagit med sig vår vagn…jag måste ha vagnen. Manuel fick vända och åka en timme extra för det. Åh!
Sen gick allt bra med resan, tjejerna somnade på planet men det var ju vid sju så det var inget konstigt. Vi tar en taxi hem och jag roddar tjejerna medan Manuel tar hand om packningen, allt utom min lilla ryggsäck…när vi kommer hem märker vi…ryggsäcken är inte med! Då har jag, min trötta klant, glömt kvar den i bilen…Så dom närmsta 30 minutrarna satt Manuel med telefonen o försökte få tag på chauffören. jag hade min dator och precis ALLT i den…han får tag på honom! Yeeey! Datorn kom tillbaka! Yeeey! Men innan den var i min hand var jag ju så orolig, och arg på mig själv som blir så vimsig…kanske inte så konstigt efter den här veckan. Idag är det en vecka sedan vi landade från LA. En hyfsat intensiv vecka.
Men nu är vi här. I Stockholm. Och det känns så kul och spännande att ge oss in på det här äventyret. Som att vara i en ny stad som man har någon märklig känsla av att den känns väldigt bekant…lovely.
Nu. Väldigt mycket godnatt!
Puss! // C
Läskigt!
Åh herregud vilket adrenalinpåslag du måste haft utan barnvagn och en försvunnen väska med dator! Sådan tur ni hade mitt i oturen ändå. Hoppas jetlagen lägger sig och ni får komma ner i varv och njuta av Stockholm!!