Claudia Galli Concha

Min Förlossningsberättelse – del 2

Baby C’s hjärta slog fort och barnmorskan kallade på läkare, sen var det plötsligt dubbelt så många i rummet och det var lite frågande stämning i luften. Varför slog hennes hjärta fort?

Celestes hjärta har alltid slagit fort, redan i magen var det alltid mellan 150-170, jag åkte in på observation en gång men allt var normalt, bara lite snabbare. Jag blev inte alls nervös av dom som kom in. Jag kände att allt stod rätt till…jag tror att man som kvinna och mamma känner sånt. Jag hade vetat om något var fel.

Jag hade alltså fått min epidural vid 12, en timme efter vi kom in, den verkade ju direkt och jag kunde njuta av den pågående förlossningen. Jag hade inte ens hunnit ta någon lustgas än, vilket jag var glad för, jag funkar inte så bra på lustgas…

Vid 15-tiden började jag känna värkarna igen, det var ju förmodligen i slutfasen av själva öppnandet. Jag bad att få in en gåstol och en pilatesboll, det var dom två sakerna jag använde med Chloe mot slutet så det kändes bekant. Jag började hänga på gåstolen och jag kände att värkarna tilltog. Dom kom in och undersökte mig. Nu var klocka 16 och jag var helt öppen. Skönt tänkte jag! Då är hon snart här! Underbart! Nu väntar vi in krystvärkarna…som aldrig kom. Istället kom det vanliga värkar…upphöjt till 10. Jag hade redan kört lustgas under senaste halvtimmen då eftersom smärtan var mer intensiv och ju mer intensiv den blev desto mer lustgas drog jag i mig. Jag hängde på min gåstol och tig mig en rejäl lustgasfylla. Jag var helt borta och Manuel tog hand om mig. Men jag kände att det var mitt enda alternativ, jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre. Jag började bli trött. Men mina underbara kvinnor som stod vid min sida hela sista 5 timmarna, Anita och Emma, dom såg att min smärta var jobbig och att jag inte hade så mycket kraft kvar så dom fyllde på epiduralen vilket jag inte ens uppfattade i min ”tonårsfylla” haha. Det enda jag uppfattade var att jag plötsligt var med igen. Jag var tillbaka. Två timmar hade jag varit helt öppen och ingen Baby C ville komma…Anita sa att om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt. -Va!? Jag skrek ut mitt va, jag hade väl inte kämpat i en massa timmar för att sluta med ett snitt!? Men det är tydligen inte alla bra att vara öppen utan att bebisen kommer…Krystvärkarna hade fortfarande inte dykt upp och jag började bli frustrerad, jag ville verkligen inte snittas!

Jag släppte taget om min gåstol och la mig i sängen, jag frågade Anita om jag kunde testa att krysta? Absolut sa hon, men hon sa också att hon fortfarande satt högt upp. Ok. Jag låg på rygg och tog tag i handtagen som fanns på båda sidorna av sängen och så krystade jag, eller snarare tog i utav bara h—-te ;). Jag ville inte snittas! Nu skulle Baby C ut.

Och vi gjorde det! Tillsammans! Med Manuels underbara support och Anita och Emmas hejarop så krystade jag ut Celeste på 11 minuter. Och jag var så galet nyfiken på hur hon såg ut, jag tog emot henne och tittade på henne. Min Baby C! Min mörka långhåriga lilla Celeste. Eller lilla och lilla 3945…Dom hade gissat att hon skulle bli 3,4 kg när vi var på sista ultraljudet men dom hade visst lite fel. Men en sån underbar tjej. Nästan hela 4 kilo kärlek. Och visst är det häftigt att jag hela graviditeten hade känt på mig att hon skulle vara väldigt mörk och långhårig? Tänk att man kan känna sånt på sig. Så häftigt.

Den här förlossningen var helt underbar. Redan dagen efter ville jag göra om det. Jag kände mig så lugn och samlad (ja, utom lustgasfyllan, haha) och jag älskade att uppleva allt och veta vad det innebar. Det gör ju galet ont men det är ju en ljuvlig smärta för att man vet att för varje värk så kommer man närmre mötet med sitt barn. Åh! Det är verkligen underbart! Jag är så glad att jag fick så fina kvinnor som tog hand om mig och Manuel…vilken super duper man han är. Han var ett sånt fantastiskt stöd under hela förlossningen. Bara att klocka ca 200 värkar bara för att jag ville ha det så…jag älskar honom.

Jag och Celeste fick stanna kvar på BB och Manuel åkte hem till Chloe. Vi båda kände att det var viktigt att han åkte till Chloe och fanns där när hon vaknade. Och jag fick tid att spana in vår nya lilla familjemedlem, vilken lyx.Första bilden på Celeste i min mobil.

Här kan ni läsa dom två första inläggen när Celeste var alldeles nyfödd:

Nu är hon här

Ett dygn med Baby C

P & K Claudia

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Helena

    Va roligt att läsa din upplevelse och vad härligt att du har bra minnen från förlossningen. Tycker man ofta läser och hör om att det är det värsta någonsin och att det är rent utan en fruktansvärd upplevelse. Min förlossning gick också bra och jag är peppad för min andra nu i.maj. peppad och nervös såklart. Är ju en smärta utan dess like men en smärta som ger en den största och bästa gåvan man kan få😊

    men blev lite fundersam, jag kanske läste fel men kunde du krysta utan krystvärkar???

    Ivarjefall. Jättekul att läsa

    Kramar

    1. claudiagconcha

      Njae, jag krystade av mig själv, alltså jag tog i men jag fick ingen hjälp av krystvärkar:)
      Lycka till med bebis och njut av förlossningen!
      Kram!

  2. Emma

    Har följt dig sedan jag fick äran att vara en av dom som välkomnade Celeste till världen! Så otroligt fint skrivet till oss på förlossningen, blir helt rörd! Tack för att vi fick vara med!

    1. claudiagconcha

      Åh, hej Emma! Underbara du! Vad kul att du läser här!
      När är det dags för dig att få bebis?
      Krama Anita från mig!
      Kram!

      1. Emma

        Ja du skriver så bra, extra kul när man själv väntar barn. Våran lilla tjej väntas komma i början på maj🙂
        Ska ge Anita en stor kram!

  3. Maria

    Tack för finfin berättelse 🙂 Nu väntar vi på berättelsen om giftermålet också , hehe 🙂 Vart tog lucka nummer 24 vägen i kalendern? Vill läsa massa spännande från dig 🙂 Kram!

    1. Helena

      Åh Anita! Den underbara kvinna! Hon (och ett gäng andra kvinnor) tog hand om mig när jag födde för 1,5 år sedan <3