Claudia Galli Concha

Alltså vilket drömgäng av tjejer (iallafall bara tjejer som skriver;)) ni är som hänger här på bloggen och som ni stöttade mig igår…det som var gulgrått över en hemsk nattning blev efter att ha läst era kommentarer gulgrått av tacksamhet. Jag behövde era ord, jag behövde era historier, jag behövde läsa om era sammanbrott, jag behövde er helt enkelt. Så TACK! från djupet av mitt hjärta. Idag känns ju gårdagens nattning som ett minne blott men när jag satt där i mörkret igår efter att vid 23 äntligen fått Chloe att somna så var jag helt slut mentalt. Överkörd och urholkad och arg…ilskan var svår att rikta men jag var redigt förbannad på situationen. Tills jag som jag skrev läste era kommentarer, då grät jag och skrattade lättat om vartannat.

Wow, vilken pärs.

Så. Ny dag. Nya krafter.
När Chloe väl somnade igår så sov hon gott, jag lät henne ligga i vår dubbelsäng och jag sov med Celeste i Chloes säng, jag kände att jag behövde dom timmarna jag fick.
Annars älskar jag att ligga mellan dom och sova oavsett hur liten plats jag får och hur ont jag har i kroppen efter att typ ha svävat i luften i sömnen för att få plats, men det är värt det och jag sover alltid så men efter pärsen igår så tog jag en liten timeout från det vanliga.

Idag väntar Öppna Förskolan. Det ska bli underbart att gå dit, ta en kopp kaffe, prata med dom andra föräldrarna, se Chloe leka och samtidigt passa på att mysa med Celeste i soffan. Det är ungefär så mycket vi har planerat för idag.Min älskade lilla Chloe…i sin nya fina unicornpyjamas!

P & K Claudia