I måndags innan Manuel skulle åka tillbaka till Göteborg så tog vi en promenad i parken med målet inställt på det här jättemysiga fiket som ligger vid den botaniska trädgården. Kolla in växthuset som man kan sitta i, otroligt mysigt. Men det var varmt i måndags så vi valde att sitta ute.
Vi försöker alltid göra något mysigt med tjejerna innan Manuel åker, som en liten hej då rutin. Jag tycker om det. Då blir det alltid ett lungt och fint avslut. Som att vi samlar ihop oss för att kunna vara ifrån varandra.
Chloe fick dricka äppeljuice på räddad frukt, väldigt bra grej! Hon drack den högtidligt och verkade tycka om den. Hon är ju fortfarande inte intresserad av det vi äter så länge vi har med hennes favoritkex (äppelkex från HiPP) och det är så skönt.
Dom här två…dom har en så underbar relation, så nära och så kärleksfull, det är magiskt att se. Också skönt att se att Chloe faktiskt verkar väldigt lugn med att Manuel är borta i veckorna, tack FaceTime! 
Jag och Manuel tog varsin finkaffe och så delade vi på en rabarberpaj. Den var himmelsk, sådär riktigt hembakad. Allt på det här fiket känns sådär på riktigt. Inget fabriksgjort.
Men jag måste erkänna att det börjar kännas i hjärtat att Manuel är borta i veckorna, eller inte så mycket när han är borta men när han ska åka. Hela måndagen hade jag en lite molande känsla i hela kroppen att jag inte ville att han skulle åka. Eftersom vi har behövt åka ifrån varandra en del i och med våra jobb så brukar vi säga till varandra att vi ska tänka som att den andra bara tar bussen och är hemma snart igen och så har jag tänkt också men nu är vi inne på 7:e veckan ifrån varandra och det börjar bli svårare och svårare.
Men nu är det bara 3 veckor kvar! Sen vi honom hemma igen. Nästa serie som Manuel ska regissera ska spelas in i Malmö. Så skönt!
Nu ska jag sätta igång dagen här hemma. Celeste vaknade precis, älskar hennes softa morgontempo, Chloe tittar på sitt favoritprogram Äventyr i tid och rum. Men nu ska vi sätta på oss regnkläder (tråkigt väder…) och gå till lekplatsen.
Ha en magisk onsdag!
P & K Claudia
Min man är också borta väldigt mycket och jag får nån slags ”jämställdhetsångest” av det. Jag älskar att vara hemma med vårt barn och känner att det är ett privilegium att få denna tiden med honom men önskar ändå att vi kunde dela lite mer på allt, både för egen del men också för att jag vill att våra barn ska se att mamma o pappa hjälps åt hemma, att hemmet och barnen är bådas ansvar (precis som att jag vill att de ska se att även mammor jobbar). Kan du nånsin känna så?
Nej, faktiskt inte alls. Jag jobbar ju en hel del ibland med inspelningar och bloggen och annat och då har jag alltid barnen med mig, så dom kommer nog se att jag jobbar också. Vad det gäller hemmet så tror jag att man lär barnen genom att dom får hjälpa till. I vår familj är det ändå mest jag som tvättar och städar och fixar för att jag älskar att pyssla i hemmet (Manuel dammsuger…han älskar det! haha) , men jag är inte orolig för att barnen får en skev bild för det.
Svårt för dig men ännu svårare och mer synd om barnen.. Lät ju så stort och präktigt i början att ni skulle bo med honom i Gbg och upptäcka staden och göra ditten och datten. Men vad blev det av det? Pannkaka och FaceTime? Svårt för mig att förstå hur man frivilligt kan välja att veckopendla från så små barn? En annan sak om man måste, men M väljer ju själv sina jobb..
Lisa.
Jag får en känsla av att du provoceras av detta till den milda grad att du måste stickas lite, klämma till. Vet du vad jag är helt säker på? Att Claudias barn mår alldeles förträffligt utmärkt. De har en mamma som är hemma med dem heltid, en pappa i Sverige som är frisk och närvarande. De har ekonomisk stabilitet och hälsa och två föräldrar som verkar göra allt de kan för att skapa en bra liv för dem. Min bästa väns man jobbar på sjön, dvs borta flera veckor i sträck, och vet du? Det blir folk av dom barnen också.
Om du tycker att det är så jobbigt att Manuel jobbar några veckor i Gbg så låt bloggen vila tills dess att han är tillbaka igen? Eller låt bli att kommentera? Jag är säker på att du med din ton inte gör Claudia ett enda dugg gladare. Låt folk leva som de vill så länge de inte skadar någon, och de skadar inte sina barn, det kan du inte på allvar anse?!
Han jobbar några veckor på annan ort och är hemma varje helg, han är inte på en båt på Medelhavet. Det är inte synd om barnen, dom verkar ha det toppen. Är det synd om någon är det väl Claudia som får rodda allt själv ett par veckor, så då tycker jag att vi lyfter henne istället. Heja dig Claudia! Jag är hemma med 3 barn och har en man som går många jourer och phuu alltså, det är en jähävla hästjobb detta att fostra små människor. Grymt bra jobbat av dig!!! Klokt att ni vågade göra om ursprungsplanerna och stanna där det kändes bäst! Gbg finns ju kvar! What dosent kill yah etc.
Ah men snälla nån! Människor med barn har väl i alla tider jobbat på annan ort, på sjön, rest i arbetet osv. Man kan inte hindra någon från att ha en karriär bara för att man skaffat barn.
Är alla som reser i jobbet, jobbar kväll/natt (ja fy då behöver man kanske sova när barnen är på dagis och jobba när de är hemma med den andra föräldern) dåliga föräldrar?
Det är väl upp till var familj att bestämma hur de vill ha det. Jag tror personligen inte att man har en bättre familj om föräldrarna tvingas tacka nej till jobb som de vill ha. Kan informera dig om att jag för 2 år sedan veckopendlade (jag har inga barn, vilken tur va?!?!) till ett företag i Småland. Där veckopendlade ca 20% av personalen och gissa vad. Väldigt många av dom hade barn.
Jag kan då minsann inte se att dessa små söta tjejer lider 🙂
Jag tycker det är lite ”präktigt” att tro att alla familjer ska följa ett mönster och föräldrarna vara med barnen varje dag.