Varje år börjar jag med någon naiv inställning att i år ska vi inte bråka. Jag och Manuel ska konstant vara vänner, respektera varandra, alltid ha förståelse för att den andre inte är på sitt bästa humör, eller trött eller stressad.
I år höll det inte ens i 24 timmar. Igår när vi skulle åka iväg på brunchen så började vi bråka innan vi ens kom ut ur garaget. Vi har haft det lite bökigt med våra bilbarnstolar och hur dom ska sitta och problem med att få dom att sitta så hårt som vi vill och några uppgivna ordväxlingar om det där jag med min tvångstankebakgrund ville kolla allt en extra gång när vi redan var 30 min sena ledde till en smärre explosion som inte var så högljudd men dock…mer frostig kan man säga.
Vi fixade med stolarna och kom iväg och tillslut fram 1 timme sena. Jobbigt och pinsamt och fortfarande frostigt. Men ingen av oss är långsinta (tur med våra temperament) så efter en stund så började vi söka ögonkontakt med varandra och le och driva lite med oss själva och situationen i garaget. Sen var allt lungt.
Men ändå hade jag en lite jobbig känsla i magen…vi hade redan tjafsat på det nya året. Det här året som skulle vara utan bråk…det skulle vara perfekt…
Sen tänkte jag lite till. Men vad är perfekt? Perfekt är väl en relation där man får reagera, där man är ärliga med varandra och framförallt där man aldrig hamnar i en dispyt utan att man tar med sig någon konstruktivt ur det. Varje litet bråk ska lära oss något om oss själva eller vår partner. Så vad lärde jag mig från igår? Att jag nog lät tvångstanke-Claudia ta lite för mycket plats i en situation där det timingmässigt hade varit bättre att vänta. Bilstolarna satt som dom alltid har gjort och dom sitter bra, men jag fick för mig något och det tog en massa tid och ett onödigt tjafs.
Och den viktigaste läxan. Att inte sätta upp mål som man aldrig kan leva upp till. I relationer bråkar man oavsett om året är en dag gammalt eller en vecka. Man kommer bli tokig på barnen. Man kommer dra en lögn för någon man känner…Livet är underbart ändå.
Livet är perfekt när man inte strävar efter perfektion.
P & K Claudia
Hej! Man kan inte förvänta sig att det aldrig blir bråk o tjafs i en relation, speciellt inte om båda har ett hett temperament, vilket både jag o min käre man har 🙂 Vi har varit ihop i snart 20 år, och kommer garanterat att vara ihop resten av vårt liv, men visst tusan bråkar vi, båda har ett explosivt humör, men det går lika fort över o vi är sams igen 🙂
Kram Maria i Skåne
Älskar att du delar med dig av detta ❤️
Jag är som veckans dynamit, sjukt kort stubin och brinner direkt! Men, det går över lika fort och jag är den första att be om ursäkt och skratta åt ”bomben” i efterhand 🙂 Min man har lärt sig och han har betydligt längre stubin än mig. Han håller sig undan just när jag brinner av för då vet han att det är snabbt övergående, haha 😉 Häftigt hur man läser av varandra bara genom ett ögonkast och med kroppsspråk 😉
Tack för din öppenhet och ärlighet delad med värme och glimten i ögat. Härligt att läsa orecis som tidigare inlägg om hur det många gånger är i verkligheten utan enbart de ”stylade” bilderna där allt är i ordning hela tiden. Det funkar liksom inte i vardagen med småbarn att det inte är lite kaos emellanåt, men det har sin charm med och man kommer skratta åt det i efterhand även om man kanske inte alltid gör det i stunden. Så tack för igenkänning och ja öppenhet, Fina är de dina tjejer roligt att ”följa” er resa <3
Jag tycker det känns osunt när man hör par som aldrig är oense om saker. Hur kan man få förändra något till det bättre? Fast jag är en problemlösare så kanske är därför.
haha vad skön du är som delar med dig, en rolig grej ni bråkar om dessutom. har aldrig förstått småbråk som såna men jag tycker det är uppfriskande att läsa om av många anledningar. Klart man inte kan sluta bråka, det tillhör i livet, att bråka med föräldrar, barnen, maken, kollegor och ibland även vänner. Folk som man lever nära inpå helt enkelt. Värre är det om ni aldrig säger något till varandra, inte pratar, inte umgås.. bråk är uppfriskande så länge det är på rätt nivå och med respekt. 😉 Lycka till med resten av målen/löftena. 😀
Kärleken är inte spikrak eller alltid likadan. Jag och min sambo bråkar ibland mycket och ibland lite mindre. Oftast om små skitsaker eller när vi är trötta/stressade. Tror det är sunt att kunna bråka. På en timlig nivå givetvis. Det är väl skönt att veta att även om vi bråkar så älskar vi varandra oavsett. Även om jag har varit dum så finns han kvar. Det är väl kärlek om något?