L som i livet, leva, leka och lära

När jag skulle ta beslutet om att operera eller inte så saknade jag massor av info och fick leta på nätet för att hitta. Så nu när jag väl tagit beslutet om att ta bort livmodern (hysterektomi) så tänkte jag försöka berätta lite mina intryck före, under , efter – kanske hjälper det något till i sina funderingar. Nu är detta ju min upplevelse och alla kroppar, operationer och känslor är ju väldigt individuella men … ”this is my story” som dom säger.

Den 11 oktober var det dag för operation (läs tidigare inlägg).

Operationen gick bra, var nervös men teamet i operationsrummet var underbara, nästan så att ryggbedövningen inte ens kändes (berodde kanske på den enormt snygga manliga narkossköterskan som pratade lugnt till mig hela tiden).

Fick både ryggbedövning och sövdes då operationen tar ca 1-1,5 timme att genomföra.

När jag väl vaknade på uppvaket så var personalen lite konfunderade över
1. att jag hade ont och
2. min ryggbedövningen var helt borta – jag rörde fritt på tår och ben?!
Så fick morfin och mådde bättre.

Första kvällen som följde var inte så kul; låt oss sammanfatta med illamående, ont som fan och till råga på allt fick jag en reaktion, typ allergisk eller nåt så händer/fötter svullnade, det kliade på hela kroppen och svetten rann. Jourläkare, syster o övrigt löst folk var lite oförstående men efter kräkts och gråtit samt lite tavegyl så kunde jag somna in något stund.

Följande dagar (onsd-fred) var efter dom tagit bort katetern mest att försöka kissa/bajsa själv, få ut alla gaser i magen (magen ser 7 månader gravid ut efter ingreppet) samt försöka hitta rätt smärtlindring. Jag hade blev nämligen tyvärr illamående av den starka morfinen så fick en svagare dos flera gånger, men tog ett tag innan dom hittade rätt coctail.

Så dagarna på sjukshuset var mest försöka vila, försöka röra på sig, konstant illamående och så hålla masken när Lilleman och maken kom förbi. Sedan skall vi inte tala om maten fyfasiken – var väl det enda positiva med att vara illamående; jag kunde med gott samvete tömma södersjukhusets skorplager. Så förutom frukten som familjen kom upp med så levde jag mest på skorpor.

Detta var den goaste rätten, eller som jag fick i mig mest av kan man väl säga. Tror det var biffstroganoff eller nåt?!

Fick även möjligheten att smaka kockens soppa och den var vidrig alla gånger, ovan är någon grönsakssoppa så vände i munnen. Tur att det var äppelpaj den dagen oxå.

Väl hemma så försökt vi anpassa hemmet/oss till att jag var hemma men väldigt öm och dålig. Inte så lätt för en 4-åring att förstå att mamma är hemma, vill leka men kan inte. Han gjorde sitt bästa att försöka förstå och har varit underbar, men förstår att det är jätte svår. Så hela helgen gjorde Lilleman och maken små utflykter för att komma från ”sjuka mamma”.

Medicinberget med allt för både illamående, halsbränna och värk.

Första veckan efter operation måste man ta blodförtunnande så man minskar risken för proppar – jag som inte gillar sprutor överlätt uppdraget till maken som klarade det galant.

Helgen flöt så gott det gick med smärta och illamående. Tyvärr är tarmarna är ett jätte problem ( i varjefall för mig), först att få igång hela maskineriet då tarmarna nu måste hitta ny plats i magen då livmodern lämnat utrymme. Så att få igång magen tog jag hjälp av katrinplommon mixad i frukostsmoothien, samt medicinen för illamående som även hjälpte lite med att sätta fart på tarmarna.
Tyvärr är det så att då tarmarna inte riktigt hittat sin plats så kan jag milt uttrycka det så att det känns när ”maten” passerar sista biten till ”röven” så att säga. Många gånger har jag vikt mig dubbel av smärta när det är på gång. Men jag har ändå lyckas gå nästan varje dag på toa. Värre är det med gaserna för dom vill inte ut, hur mycket jag försöker… min magen är uppsvullen som en ballong.

Fick ta pipen (som jag döpt till ”flöjten”) två gånger med olika resultat. Flöjten stoppar du upp i rumphållet (i brist på finare namn) och ligger sedan med den i rumpan. Flöjten hjälper eller bidrar till frigång för gaserna att lättare kommer ut – och när dom passerar så blir det lite ljud. Därav att jag döpte den flöjten. Nu har den inte hjälpt mycket men lite ja…

När helgen var slut så kom vardagen. Med sjukskrivning till 11 november och ordinationen vila men röra på sig för magen (otroligt splittrande för en som vill ha klara order) så gick dagarna med vakna, få spruta, pussa hejdå till sonen (som maken lämnade hos dagmamman), åt frukost, tittade på TV4 nyheterna följt av ”efter tio” som jag somnade till varje gång. Sen lunkade dagen på med hem till gården och sjukhus serien – ett ont måste att bara ligga stil o kolla TV. Har under dagarna även upptäckt svt play så kollat av tre olika serier som jag är helt fast i nu: stulen identitet,  Från Lark Rise till Candleford mfl – tips för sjuka SVT play. Eller bara lägga sin och lyssna på radio stockholm som jag även upptäckt är underbar när man bara vill vara…

Så för att summera första veckan: jag visste att det skulle blir tungt och jobbigt så kan väl konstatera JAPP det har det varit. Men som maken så hurtigt brukar säga ”efter regn kommer solsken”