Fredrik:
Fredag och dags för mig igen.
I dagens mastodontlånga inlägg kommer ni få läsa om en massa olika saker. Sätt dig bekvämt för det är en kortare novel. 🙂
Dels berättar jag såklart om hur det gått med träningen men också om min tid i Australien och hur det gick till när jag träffade Cissi och flyttade hem till Sverige igen. Det blir massor med bilder lite längre ner.
Vi börjar med träningen…
Nu är vi inne på vecka 3 och träningen har redan blivit en naturlig del i vår vardag. Nästan som att borsta tänderna, det går av bara farten. Tänkte börja med att rapportera om resultatet från vecka 2.
När det var dags för invägning och mätning i söndags hade Cissi faktiskt gått upp lite från förra veckan (55,1 kg) till 55,5 kg. Midjemåttet var dock 1 cm mindre, 71 cm, och stussen låg kvar på samma, 94,5 cm. Jag själv hade gått minus på både vikt och mått. -1,2 kg och -3 cm i midjemått.
Resultat efter två veckors träning:
Fredrik:
Midja: -8 cm (!)
Vikt: -3,8 kg
Cissi:
Midja: -3 cm
Stuss: -2,5 cm
Vikt: -0,7 kg (hon har alltså gått upp lite sen förra veckan)
Än så länge går allt planenligt för oss båda. Cissi vill inte droppa i vikt men ”tona up” och få lite muskler och det börjar redan synas på henne. Jag vill minska både vikt och midjemått vilket jag gjort så Robin Malmström (vår coach) har verkligen prickat rätt i både kost och träning för oss.
En jättestor skillnad är hur vi mår. Allt känns lättare och humöret är allt som oftast på topp. Jag brukar starta dagen med min power walk, så runt kl 6 brukar jag ge mig ut i 45-60 min innan det är dags för att göra sig redo för jobbet.
Australien
Att ge sig ut tidigt på mornarna för träning påminner väldigt mycket om när jag bodde i Australien. Då var jag alltid ute och sprang runt kl 6 på morgonen. Dock berodde inte den tidiga timmen på att jag hinna till jobbet. Det berodde helt enkelt på attblev för varmt om man väntade längre. Och, vilka mornar och soluppgångar det var. Så gott som varje dag såg ut som bilden här nedan visar.. 
Jag bodde i ett område som heter Sunshine Coast. Det ligger ca 10 mil norr om Brisbane på östkusten och jag förstår varför det heter Sunshine Coast. Fantastiskt väder med strålande sol. Varmt och härligt året om med subtropiskt klimat och helt otroligt fina miljöer. Här är t.ex. utsikten från mitt dåvarande master bedroom så det här vaknade jag upp till varje morgon.
Oftast gav jag mig ut och surfade direkt efter min löprunda på morgonen. De har några av världens bästa och finaste surfstränder längs Sunshine Coast och några av världens bästa surfare kommer därifrån. Jag var dock långt ifrån att bli nån mästare men jag lärde mig i alla fall tillräckligt för att inte behöva skämmas bland Australiensarna som var mer eller mindre uppväxta på en surfbräda.
Efter ett par timmars surf blev oftast lunch följt av att vila upp sig i skuggan på altanen. Vill dock poängtera att det är Cola Zero i glaset, inte är vin. Vinet fick vänta till grillkvällarna. 🙂 
Och vilade man inte upp sig i skuggan på altanen så blev det vid/i poolen.
Eftermiddagarna spenderades oftast på floden eller i kanalerna precis utanför mitt hus där jag hade en egen lite mini-strand. Antingen paddla jag runt på en SUP (Stand Up Paddle board) eller också lånade jag grannens kajak.
Detta gjorde jag till en början i tron att det ”bara” fanns mindre stingrockor där (ca 1,5 meter nos till svansspetts). Dom såg man överallt och hela tiden. Efter ett tag fick jag dock veta att det även fanns gott om tjurhajar så efter det var man inte riktigt lika kaxig. 
Det fanns så klart även gott om andra djur som skrämde halvt ihjäl en. Den här lilla krabaten bestämde sig för att flytta in i min rabatt. Dock så var han helt ofarlig och grannarna berättade för mig att det bara var bra då den höll rent från skadedjur. Frågan är om inte ett par små sniglar som käkade upp delar av palmbladen hade varit trevligare? 🙂
Här en spindel som fick för sig att hänga i mina hoods. Fick berättat för mig att det var en Brown Widow (bruna änkan) och att den är minst llika giftig som svarta änkan. Som tur var så var jag lyckligt ovetande om det när jag tog bilden. Hade såklart aldrig gått så här nära om jag vetat om det.
Det fanns som tur är minst lika många, om inte fler, helt fantastiska andra djur. Det var inte ovanligt att det kom delfiner och lekte i vågorna när man surfade. Papegojor, färglada undulater, coalabjörnar, enorma valar, mm. Här en lite sångare som kom och hälsade på när jag satt och lunch en gång.
Detta aktiva liv gjorde att jag efter flera års uppehåll från träning fick smak för det igen och tro det om ni vill men trots detta paradis…
…med mängder av äventyr och fantastiska stränder blev det efter ett tag ganska tråkigt att inte ha nått vettigt att göra. Innan jag flyttade dit hade jag startat och drivet ett IT-bolag i ett antal år så jag var ju van vid och trivdes med att jobba.
Så, i väntan på att jag skulle komma på vad jag verkligen skulle ägna mig åt gick jag en PT-utbildning. Vad jag har förstått så är utbildningarna lite annorlunda där jämfört med här i Sverige. Där krävs ett antal månader på högskola/universitet med en massa tentor, både praktiska och teoretiska, för att få sitt ”fullvärdiga” PT-certifikat.
Träffade Cissi
Ganska omgående efter att jag var klar med den utbildningen åkte jag hem till Sverige för att hälsa på min familj i några veckor. Det var även då jag träffade Cissi. När vi träffades föll vi båda pladask och vår första date varade bokstavligt talat i tre dygn. Den hade säkert hållt på än om det inte varit för att jag hade en flight tillbaka till Australien bokad.
Väl tillbaka i Australien var det inget snack om saken. Jag ville hem till Cissi igen. På bara tre veckor sålde jag bil, surfbrädor och hela mitt bohag. Kan säga att jag gjorde allt annat än bra affärer men det struntade jag i. Jag ville hem till Cissi så fort jag bara kunde. Så fort jag gjort mig av med allt satte jag mig på första bästa flyg tillbaka till Sverige.
När jag ringde på hemma hos Cissi hade jag bara en väska med kläder, ett handbagage med datorn och en jacka kvar. 
Sen den dagen har vi bott ihop…och resten vet ni redan. 🙂 
Om jag då levde ett sånt aktivt liv med mycket träning, hur kommer det sig då att vi nu gör en sån grej av att vi försöker komma i form till bröllopet? Jo, dom där ”mysiga” sambokilona dök snabbt upp och träningen mer eller mindre försvann helt från vardagen. Det dröjde ganska länge tills man erkände för sig själv att de fanns där och dessutom växte i rask takt. Det blev snabbt ca 10 kg för mycket men nu ska de bort! 🙂
Trevlig helg på er allihopa!