Camp Cajsa

Mitt i den stressade ihoppackningen (eftersom vi som vanligt dragit ut alldeles för länge med att börja eftersom vi inte vill åka hem) kommer det. “Pappa, kom och hoppa studsmatta med mig, det är härligt väder. Solen lyser på alla blommorna. Jag blir jättevarm på ryggen.” Vem kan tacka nej. Och så blev vi ännu…

Alltså, du sa att vi skulle äta lunch ihop och så sitter du och läser tidningen! Då blir jag faktiskt lite stött. Det minsta man kan begära är väl att du ska konversera mig. Aooo, säger jag. Vad säger du om det?

Hej, bloggbebis här med en rapport från vischan. Min mamma tänkte att hon skulle ge mig en sån där riktigt lång och mysig promenad som jag gillar (okej då, kräver, men gillar låter så mycket trevligare, tycker ni inte?). Men hin glömde mitt gosiga täcke. Jag menar, hallå, vem kan sova utan täcke? Ja inte…

Jag skrev för ett tag sedan om “goda råd” om barnuppfostran. Fick detta i kommentarsfältet: “I regelboken för golf står tydligt att man inte ska ge råd som inte efterfrågas, det är en bra princip i de flesta sammanhang.” Måste vara en klok person som skrev den boken. Ikväll tog jag ett (riktigt ordentligt) djupt…

Hur många har svurit på att aldrig bli som sin mamma, upp med en hand? Och hur många har lyckats låta bli? Hm, glest med händer. Ja men det är ju stört omöjligt att hålla emot. Så fort man får barn står man där och säger exakt de saker man hade lovat sig själv att…