Hej fina ni,
Herregud, känns som jag blivit överkörd av en lastbil, att amma så här mycket och ofta tär på mig otroligt. Jag känner mig liksom fången i mitt egna hem, jag vet att jag ska njuta av bebistiden men detta är inte kul. Jag fick så otroligt mycket stöd på instagram om att det snart ska vara över, detta är en jobbig fas där de behöver närhet och ammas extremt mycket. I morgon har jag tid för att fixa mina fransar och jag längtar efter att få ett par timmar själv. Jag tänker pumpa ut 150 ml idag så min kille kan ge honom det ( om han tar flaska ) medans jag är borta.
Jag kommer fortsätta amma ett tag till och ge det tid men fortsätter det så här så är det stopp! Jag försöker att inte se det som ett måste att amma men jag vill så gärna ge det ett ordentligt försök – skulle jag känna att jag börjar få ångest över det eller liknande så ska jag lyssna på mig själv och ingen annan.
Något ingen berättar om är kroppen efter förlossningen, vad som händer och hur den ser ut de första dagarna. Nu har det gått 12 dagar sedan jag födde O och min kropp har gått igenom en hel del. Jag är otroligt förvånad över hur snabbt kroppen dragit ihop sig och vill dela med mig av hur min kropp sett ut de senaste dagarna.
Jag gick upp 20 kilo totalt och jag har gått ner 10 kilo nu utan att tänka på vad jag äter, jag äter mackor med oboy och får i mig så mycket energi jag kan mellan amningen. Så INGEN diet alls det ska man inte göra, detta är bara en inblick på hur min kropp förändrades efter graviditeten man ska INTE jämföra sig med andra , jag uppskattade dessa ärliga bilder från andra bloggare och vill därför visa lite hur det kan se ut efter förlossning.
Första dagen hemma, alltså tre dagar efter förlossning så hade jag mycket lös hud, och var väldigt svullen över magen. Otroligt mycket blödningar och smärtor i livmodern som drog ihop sig varje gång jag ammade.
Dag fem hemma såg jag en otrolig förändring på magen och magmusklerna började dra ihop sig under huden.
Dag sex började jag känna mig stark i magmusklerna och att komma upp ur sängen var inte lika svårt längre, blödningarna för mig började även bli mycket bättre denna dag och smärtorna i livmodern blev inte lika starka.
Jag köpte ett bälte när jag var gravid som skulle hjälpa till att få musklerna på plats och ge stöd åt magen, detta har jag använt dagtid då det har varit skönt med stöd för rygg och magen och ska ge stöd till magmusklerna, det var riktigt skönt att ha det på sig och man kände sig liksom starkare i bålen och kunna lyfta saker.
Ni hittar det här – klick
Så här ser kroppen ut idag, 12 dagar efter förlossning och jag känner mig som vanligt igen. Jag är glad över de extra tio kilona som jag har och ser helst att jag inte går ner mer då jag trivs med större lår och armar, nu gäller det att ÄTA mycket så ja kan hålla min vikt och inte gå ner mer.
Otroligt att magen kan gå tillbaka så här, det är olika från olika kroppar.
Mina magmuskler har nästan helt dragit ihop sig , det är en liten springa i mitten kvar bara, blödningarna har mer eller mindre avtagit och smärtan är nästan helt borta efter stygnen, jag har fortfarande inte vågat kolla hur det ser ut och jag väntar nog ett bra tag med det… puh. Jag känner mig starkare för varje dag. De värsta dagarna var definitivt dag 1-5 för mig, jag hade extremt ont av amning, smärtor i livmodern, mycket blödningar och svårt att gå på toaletten men efter dag fem vände det helt och jag började se ljuset igen – så håll ut och ta alvedon, jag tog två var 4e timme och det hjälpte otroligt mycket.
Stor kram till er
Kolla på den här videon (en minut lång) så förstår du varför det är så himla viktigt att amma om du kan. Alltså varken pumpa eller ersättning! Din bebis saliv kommunicerar med bröstet, så bröstmjölken ändras beroende på vad bebisen behöver. Superbra i framtiden när bebisen blir förkyld eller sjuk på annat sätt! Tänker att det kan peppa extra mycket att veta att du faktiskt kan göra medicin i din kropp ?
https://youtu.be/MWOCk_cQ_yY
Tack snälla! Ja det är sjukt bra ju , fatta vad sjuk kroppen är så coolt! Ja pumpa ibland kommer vara min regel och amma så mycket jag kan 🙂
Hej Jannike läste du tycker ammingen e svår o lite jobbig ..ge det några veckor o ta det lungt allt e nytt både för dig o O .bra om du kan försöka amma lite o ge det tid allt tar sin tid .prata med bvc om lilla o inte går upp då kan du ge ersättning samtidigt som du ammar .det gör min dotter o går bra .kram Eva
Tack goa du, har en poncho nu jag känner mig bekväm i! Ska testa lite nu när jag är hemma i Åhus! Kram
Första veckorna med mitt första barn var likadana. Hade så ont i bröstvårtorna hela tiden, sov knappt någonting och kände mig helt låst. Men som så många skriver blev det sååå mycket bättre och jag ammade honom 10 månader och tyckte det var jobbigt att sluta amma ?
Med andra barnet var allt mycket enklare från början, inte alls ont vid amning, kände mig inte alls lika låst (behövde ju liksom ta mig ut med min då inte ens två-åring). Sömnen är ju aldrig rolig i början, och ärlig talad blev det inte mycket bättre för oss första året ?, men man tar sig genom det ?
Nu är mina barn snart 5 och 3 och jag kan inte vänta på bebimys med barn 3 som är på väg!
Hang in there!!
ÄLSKAR att du är så ärlig kring vad som händer efter förlossningen. Finns inte så mkt info om det, bra att du poängterar att alla är olika 🙂
Hade varit jätte kul att du fortsatte dela med dig av din resa med kroppen, men även kanske jämföra hur du förväntade dig att det skulle vara med moderskapet vs reality 🙂
Tack för en SUPER GRYM blogg 😀
Med mitt första barn ammade jag i 4 veckor, jag mådde precis som dig! Och bara ammade, ammade och ammade lite till, hade otroligt mycket mjölk men dottern var inte nöjd, det visade sig att jag hade för lite näring i mjölken.. därefter fick hon flaska och vilken skillnad, hon var en helt annan bebis och jag en helt annan mamma 🙂 med lillebror blev det flaska direkt! Jag har mött på så mycket fördomar för att jag inte har ammat mina barn, men så länge jag och mina barn har mått bra så är det huvudsaken! Bry dig inte om vad alla andra tycker, gör det som känns rätt för dig!! Pappan tyckte med det var himla mysigt att få vara delaktig och sköta matningen!
Jag kunde aldrig pumpa men efter två veckor behövde jag vara borta en stund o min kille gav flaska med ersättning, vi hade provat när jag var hemma och det gick inte men mär jag inte var i närheten och luktade mat så gick det utmärkt! Så vi har sen bebis var två veckor blandat hejvilt med flaska o bröst och det har inte varit några problem, nu är bebis 5 månader och jag ammar knappt alls längre. Gör det DU/ni är brkväma med så kommer bebis vara nöjd. Stor kram
Vilket fint och ärligt inlägg <3 heja dig!!
Har BF om 10 dagar och känner mig så nervös inför allt som väntar.
Kram!
Så fint du återhämtat dig! ❤
Jag är ensamstående och har ofrivilligt varit det sen mitt barn var en vecka. Hon är 8 nu och jag har såkedes inte varit utanför dörren efter nattning på 8 år. Kände mig också som en fånge i början men nu är jag liksom van vid det ? det är en väldigt stor omställning med barn. Det är inte många som är förberedda på vad det egentligen innebär- samtidigt är det ju det bästa som kan hända en. Det är lite speciellt det där med att få barn ?❤
Ps; varva med flaska och ev ersättning vid behov så hittar ni säkert snart en rytm som passar efter er livsstil och ert tycke! Jag tror på att våga prova sig fram lite och att man ska våga prova olika alternativ för att hitta sin bekvämaste och mest sympatiska rytm med bäbis. Det mår man bäst av i längden.
Jag sa precis samma om amningen efter typ 6 dagar till min mamma – ”om det ska vara så här så tänker jag inte amma”! Men det är inte så!! Jag fortsatte o efter en tid (kommer tyvärr inte ihåg hur länge) så kändes allt mycket bättre. Man kunde röra sig o ta med bebis o amma annanstans än hemma. Det är riktigt i början som det är så där mycket o sedan jämnar det ut sig för att alltid emellanåt vara perioder då bebisen ammar oftare/mer för att ”beställa” mer mjölk, då den växer o behöver mer 🙂
Det är i början allt känns så jobbigt o man känner sig låst- situationen är ny o man känner sig såå fast o bunden. Ska man bara amma liksom. Men om du orkar så håll ut!! Amningen blir mysig om ett tag ❤️
Grattis dessutom till ert barn o kämpa på!
Hälsningar från Finland
Hej! Har följt din blogg/instagram ett tag nu och måste säga att du ser strålande ut som nybliven mamma! Själv har jag en son på 10 månader och förstår precis det du går igenom och känner/tänker. Jag upplevde att mina 3 första månader var värst, allt var nytt och hade ingen aning om hur allt skulle kännas efter förlossningen! Jag som är ”arbetsnarkoman” kände att jag inte ville vara hemma då allt kändes jobbigt och svårt, speciellt med amningen och närheten samt känslan av att känna sig fast i hemmet. Ville tillbaka till jobbet hellre än att känna att jag var fast i hemmet. Men idag, 10 månader senare saknar jag närheten man har vid amning! Trots sår på bröstvårtorna, sömnlösa nätter och tålamod som brister är det underbart att få rollen som mamma! Tack för att jag får möjligheten att följa dig och din vardag! Du gör ett fantastiskt jobb! 🙂
Samma känslor fanns hos mig som hos ovan kommentar. De tre första månaderna var värst hemma. Det var som om jag var i chock över hur allt blivit med barn och hur låst jag var med bebis o amning. Gillar att jobba o gillar mina fritidsintressen väldigt mkt. Jag drömde om att få leva mitt ”gamla” liv. Jag tillät mig att ha dem känslorna. Vägrade ha ångest över det! Nu är min bebis snart sju månader och jag börjar jobba om en vecka. Jag längtar jättemycket men samtidigt ångrar jag att jag inte väntade ut den här härliga känslan att vara med min bebis som jag har nu. Tom amningen är mysig nu. Det tog ett halvår att gilla amningen men två månader att inte ha ”amningsångest”. Jag är glad att jag gav det ett sådant långt försök för amning är verkligen det smidigaste någonsin. Maten är alltid med. Vi fortsätter att amma kvällar o nätter nu när jag börjar jobba. Det känns också skönt för det ger mig en känsla av att vara som mest nära henne även om jag är borta hela dagarna.
Kämpa ??
Förstår precis hur du känner dig! Våran lilla kille är 7 v och jag helammar.. det är ibland väldigt frustrerande att känna sig ”låst” till just amningen. .. MEN, Det är alltid MYCKET amning i början, sen glesar det ut sig.. I början åt han i ca 1h och nu äter han på ca 10-15 min sen är han nöjd i alla fall 2h.. Jag försöker tänka att den korta stunden är ”vår” stund.. vi myser, tittar på varandra och jag försöker prata med honom, berätta hur mycket han betyder för mig osv.. Så just nu är amningen en ganska mysig stund, vår alldeles egna stund:) Vi provade flaska för första gången efter 6,5 v då vi skulle iväg på middag (borta 4h) Det är väldigt lätt för bebis att bli ”tuttförvirrad” om man mixtrar för mycket mellan bröst/flaska, men en flaska jag själv kör med och som han tog direkt utan några problem är denna https://www.medela.se/amning/produkter/matning/calma och det var inga problem efteråt för han att ta bröstet heller:) Känner verkligen igen mig i det du skriver men jag lovar, det blir bättre och jag tycker det var så värt att kämpa
Igenom sig dom där jobbiga stunderna (framför allt på nätterna, fy fasen vad trött man är)! Men det viktigaste av allt är ju självklart att DU ska må bra!!! Det finns inga rätt eller fel när det kommer till val om hur man matar sitt barn:) Stort lycka till <3!!!
Jag har själv mixat flaska och bröst Hej vilt och aldrig upplevt nån förvirring hos bäbis. Har flera vänner som gjort exakt samma utan problem.
När jag fick min första son för tre år sedan fick jag en chock, var det såhär det skulle vara? Alla pratar ju om den mysiga bebisbubblan? Ammade typ konstant och däremellan ville inte sonen ligga själv utan bara på mig. Tyckte det var SÅ jobbigt. Sen blev det lättare och lättare och runt tre månader verkar det vara en magisk gräns för många då det mesta blir enklare.
I mars i år fick jag min andra son och även om jag var mer förberedd på hur det är så tyckte jag även den här gången att det var väldigt jobbigt, för nu skulle man dessutom känna ångest över att inte hinna med äldsta när man bara ammar och ammar hela dagarna och knappt sover på nätterna.
Nu är han är 4 månader och allt är återigen såå mycket lättare.
Jag har försökt tänka på hur viktigt det är för bebisen med närheten tex (då de ju inte bara ammar för mat). Och såhär när det jobbiga är över så är jag glad över att jag stod ut båda gångerna för nu är det så enkelt. Men jag förstår verkligen de som inte pallar och avslutar för det är tufft. Känner du att du inte orkar mer så lägg ner <3
Känner igen mig mycket i det du skriver.
Gick också upp 20 kg (vägde 54 innan) och gick snabbt ner 12 kg. Kände mig nöjd och fin med mina ”extra kilon” men det var helt omöjligt för mig att hålla vikten. Ammar fortfarande min 8 månaders son kväll/natt och har rastat till ynka 51kg, suck. Känns jobbigt att behöva sluta amma när det blivit en så mysig stund men man måste tänka på sig själv också. Glad mamma, gladare bebis 🙂
Åh neeej, fasen med, äter du mycket ändå?? Ja jag vill fortsätta amma för det är ju sån fridfull stund med sin sötnos
Hej!
Lite tankar angående aningen… vet att alla säger att det blir bättre, men vill egentligen bara säga att jag minns så väl det du går igenom just nu. Att amma konstant, vara fånge i sitt hem. Jösses, minns det som igår (min son är 10 mån nu). Och som alla sade till dig, att det blir bättre, fick jag också höra. Men tänkte liksom, vad fan är detta? Ska det vara såhär? Fightades konstant mellan att vilja amma och att bara ge upp skiten. Men. Det blir bättre, det tar lite tid innan både du och bebis kommer in i det. Och det är jättebra att pumpa ut lite så pappan kan ge och avlasta dig. Dessutom mkt mysigt för pappan att få vara lite ”mat-maskin” 🙂 Vill mest bara skicka mina tankar till dig, kämpa på. När du (om du fortsätter amma) kommer in i det mer blir det så jäkla smidigt. Du har maten med dig var du än är! Kram till dig och din fina familj <3
TACK, fy fasen va glad jag blir, du får mig att orka just nu, så himla fint av dig att dela med dig. Uppskattas enormt både av mig och säkert flera av mina läsare! Jag ska fortsätta för fördelarna är så mycket mer!! KRAM
Ammat båda mina barn länge, första 18 mån andra 15 mån. Det är så smidigt att kunna mata varsomhelst närsomhelst och närheten är magisk.
Ge inte upp, det kommer att lätta. Lovar dig! Kram från Åhus
TACk fina du, okej nu jäklar, jag gick precis och hämtade två mackor, oboy och ett glas pepsi haha så nu jäklar, STOR KRAM
Paniken jag kände när jag fick sluta amma, fatta vad mycket disk som ska diskas OCH steriliseras ??? Hade flaskor från dr Brown (kan verkligen rekommendera, de underlättade lillans kolik) och de består av typ 5 delar ? Kokade flaskor varje jävla kväll haha
Flaskor behöver bara steriliserar första gången de används och sen lite då och då. Inte varje gång de ska användas. Trodde också det men barnmorskan förklarade att det inte behövs, trodde henne inte så jag googlade och läste det på livsmedelsverkets sida. Går dessutom bra att köra de i diskmaskin, de steriliseras då.
Hej! Har en bebis som är 6,5 vecka nu och kände precis samma sak som du gällande amningen, som en fånge. Jag började då pumpa på dagarna (3 ggr per dag) och ammar 2 ggr på natten eller vid kris dagtid. Det har gett oss en mycket gladare och nöjdare bebis och min sambo kan vara själv med henne utan problem. Lycka till!!
TACK TACK TACK, satt nyss och pumpade lite så detta ska jag verkligen testa, KRAM
Tack för att du delar med dig! Jag gick upp 6-6.5 kg totalt o gick ner 10 kg Gå ska omgående. Åt som en häst. När jag slutade amma gick jag istället upp typ 5 kg o jag vantrivs så i min kropp. Du är så vacker o jag önskar så att jag såg ut som du ?
Hur mkt vägde du innan graviditet ?
57 kilo
Tack för detta inlägg! Födde vår pojke i fredags och har så ont (samtidigt som jag såklart är världens lyckligaste). Låg och grät imorse pga smärtor av stygn och i magen och ömmande bröst och visste att snart vaknar han och vill äta och allt gör ONT. Känns skönt att läsa detta då och få ännu lite bekräftat att det blir bättre? tack igen och all lycka till er!
Hej!
Det du känner nu kände jag för en månad sen med, hade baby blues, ont av amningen och satt och grät och trodde att jag aldrig skulle komma ur lägenheten. Det var liksom inte riktigt som jag hade tänkt mig. (Vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig heller). Vågade mig knappt ut på promenader heller då. Nu, 4 veckor senare är allt mycket bättre, känns som att man kommit in i sin nya roll bättre och jag tänkte helt enkelt; han får bara hänga med mig ut, och vad som än sker så kommer jag att lösa det. Typ amma etc. Nu ammar jag kanske var 3-4e timme. Det blir bättre. 🙂 tror helt på att göra det som känns bäst för en själv. Jag har fortsatt amma, men har även köpt en bröstpump för att jag ska kunna göra lite sånt som du nämner med. Vill mest säga att jag förstår verkligen vad du känner och det är så färskt för mig med. Kände mig ensam då, men när man började prata med vänner om hur man kände så visade det sig att rätt många förstod precis vad man menade och hade gått igenom det själv med.
Ta hand om er!
Tack för att du berättar! Tycker det är så härligt att du pratar om det på ett avslappnat sätt, att dela erfarenheter är lärorikt och såå jäkla bra! Riktigt impad av dig, keep up the good work och lycka till med allt framöver 🙂