Jag har väldigt sällan varit i behov av egentid, jag har alltid liksom älskat att vara med människor, och inte gillat att vara själv. Jag har inte tyckt att det har varit jobbigt att vara själv, men helt enkelt föredragit att vara med andra. Inför Aline så sa jag flertalet gånger att jag var så lycklig för att jag aldrig skulle behöva vara själv, utan alltid hade någon att vara med och prata med. När Aline kom så var det sant, och jag älskade det. Ett tag. Sen började det blir lite mycket, men ändå hanterbart. Sen kom Ian, och jag älskar att vara med honom minst lika mycket! Han är så härlig och gör mig lycklig, men fasiken, jag har en ny känsla i kroppen. Jag måste vara lite själv, jag måste få egentid. Känner ni så? Så nu har jag tagit tag i saken, och kombinerat det med träning. Jag tränar yoga, en gång i veckan i 1.5 timme. Det är perfekt för mig, och ger mig styrkan och kraften att vara en bra mamma. Det mättar mitt nya behov av egentid!
