Hur kommer det sig att veckorna som börjar på en onsdag blir helt förvirrade? Kan man inte ställa om mer än så? Jag kan inte det iaf, det är alltid problem för mig att fokusera, koncentrera mig och hinna med en vecka, när den är nedkortad till tre dagar. Hursomhelst måste jag säga att det ändå gick magiskt bra! Jag har hunnit med mer än jag brukar och på tre dagar känner jag mig rätt klar med veckan.
Igår var jag på ett härligt event som Idun hade på miss Clara. Eventet var för deras nya primer – en grå sådan med aktivt kol! Mums, mer om den sen. Och även lite andra nyheter som de lanserar nu i dagarna. Jag testade en mascara som de just har släppt som gav helt fantatstiska fransar. Ska visa vilken på instagram.
Väl på plats träffade jag Ida Warg för andra gången. Hon är en riktigt fin tjej som väntar sitt första barn, är ödmjuk och cool samt vegan. Jag beundrar hennes inställning och hur lugn hon är. 
På tal om helt annat så har jag firat hela dagen, vi har nått otroliga mål på LOPPI och jag är så stolt! Vilket jobb vi gjort! Vi gick tidigare för att fira tillsammans och nu äntligen är det helg. Imorgon ska hela familjen till Parkens Zoo där vi har event och jag ser framemot att få lite sommarvärme och sol i eskilstuna!
Dagens outfit, som jag vet att visa av er tycker är lite kul. Byxor från RiverIsland, skor Feet First, och topp min favo – Carin Wester! Jackan är grym och kommer från Sofie Schnoor! Nu ska jag natta barnen som studsar runt av lycka i deras nya pyjamaser från Newbie!
God natt!
Hej! Vore kul att höra hur du tänker kring ”mammahetsen”. Jag är gravid med mitt första barn och typ alla mina kompisar har redan två. Vi är ett gäng som alltid varit bra vänner men jag ser hur dynamiken ändrats sedan alla blev mammor! Det har blivit som en tävling ser jag typ vem som blir blöjfri först, aktiviteter etc etc etc. Jag tycker om alla mina kompisars barn men kommer jag bli likadan? Börja tycka mitt barn är bäst och i mitt undermedvetna tävla? Känns missunnsamhet? Trodde barn gjorde människor till det bättre. På mitt jobb hör jag också om detta med mammor så inte bara i mitt kompisgäng. Känner du att du är ”sämre” om dina barn inte presterar som lika bra som andra i deras ålder? Eller duktigare om de är ”bättre”? Många frågor men dessa tankar snurrar. Man ska väl älska sina barn och tycka om andras tänker jag. Och sen prestera själv inte genom sina barn. Har ingen att prata med och min kille fattar inte helt. Papporna pratar bara om sig själva och håller inte på. Snarare erkänner inför varann sina barns brister eller sina egna. Kanske varven flymmig fråga. Blir bara så ledsen över all hets kring barnen. Kan inte alla bara vara snälla. Kram