Vad händer med tiden? Först och främst så känner jag mig otroligt stressad generellt. Sen så insåg jag just, när jag bar Ian. Att han inte är min bebis längre, eller jo, men han är verkligen inte en bebis. Han fyller tre år i augusti, och tiden bara springer iväg.
Det bästa och mest ”yogi” är väl att omfamna tiden, och stunden, men jag kan inte låta bli att känna mig lite ”lurad”. Fasiken va snabbt det går hela tiden!
Kolla, såhär ser han ju inte ut längre?
Ovan har han inte ens ”riktiga” skor, utan tassa, sjukt bra mellanting innan det är dags för skor!
Ikväll har jag en recension om skalplagg som kommer!
KRAM
Han fyller väl tre? 🙂