Idag när lilla familjen kom hem från förskolan, så berättade Rasmus att Ian verkligen hade busat. Och då menar jag inte lite, utan han har alltså på fullaste allvar rivit sönder en hel bok. Varje sida, har han rivit ut. Det är ju minst sagt jobbigt. Så för att han ska lära sig en läxa så fick Ian med sig boken hem, som han skulle tejpa ihop. Så det är det vi har gjort ikväll. Tejpat ihop en hel bok, sida för sida. Resultatet? Att Ian tyckte det var kul att tejpa, och att han kanske förstår att det inte är okej, men mest eftersom jag sa det som ett mantra.
Jag tycker det är så svårt med tvååringar, Det är svårt att veta hur mycket man kan säga till, vad som funkar eller inte. Ian bara ler och småskrattar när jag säger till honom, det gör min vansinnig. Och sen slår det över, och han blir lite ledsen.
Min plan är att fortsätta säga till, markera vad som är rätt och fel, och sen vänta på att det ska gå över! Bra plan?
Stor kram!
Mycket lustigt att skicka med boken hem. Vilka förskolor använder sådana straff? Känns inte okay för mig som förskollärare alls. Såklart det inte är ok att riva i böcker men låt barnen ha tillgång till pekböcker istället och läs de vanliga med en pedagog o tvååringarna är på ett kreativt humör. Tror knappast ”han lära sig en läxa”, dock kan man (förskolan)få barnet att känna skam och det är aldrig något att sträva efter,
Tackohej
Becka
Håller med! Jag hade ifrågasatt min förskola om hur de hanterar de små i övriga konfrontations situationer..