En härlig tjej skickade ett mail till mig förra veckan. Mailet var en fråga om hur det är att ha två småbarn samtidigt, och om det var en stor omställning att få två, men även några frågor hur jag upplever första vs andra barnet!
Så här kommer det!
När jag väntade Aline så var det en rätt jobbig resa från det att vi plussade. Jag hade mycket oro i kroppen, i kombination med att jag kräktes enormt mycket. Jag spydde till vecka 28, sen började jag kräkas igen vid vecka 36. Så det var inte många veckor jag inte kräktes. Jag diagnostiserades med hyperemisis som är kraftigt gravidillamående, och det resulterade i att jag åkte fram och tillbaka till sjukhuset och fick dropp.
När Aline väl föddes så var det en traumatisk förlossning, och jag hade väldigt svårt att ens prata om den efteråt. Nu är det hanterat, så nu klarar jag det bra. Men! Ljuset i tunneln var ju att allt annat gick som en dans. Amningen gick bra, vi fick sova helt okej, och vi kom snabbt in i en bra rytm. Aline och jag. Det var det mest naturliga i världen för mig, att bli mamma. Rollen var gjord för mig, och jag älskar det än idag.
Sen när Aline va ca 10,5 mån så blev jag gravid igen. Denna gång med Ian. Jag mådde som en pytonorm igen. SÅ JÄVLA ILLA. och kräktes konstant, igen. Fram och tillbaka till sjukhuset, och livet fick verkligen ett tungt gravidmoln över sig, som lättade lite efter ca 20 veckor denna gång. Att vara gravid när man har ett väldigt litet barn, som inte kan gå heller, var verkligen en pers. Allt gick ju bra, men Rasmus fick ta väldigt mycket av bördan, han hämtade och lämnade ofta när hon sen började på förskolan, så jag kunde vila, och jag var såå trött.
Ians förlossning var en dröm, jag kände mig så tacksam att få en ”bra” förlossning, så nu är jag redo om det blir en trea. När Ian sen föddes så kändes det som att steget från ett barn till två var nästintill obefintligt. Det var möjligen lite mer att göra, av allt, än innan. Fler blöjor att byta, fler att mysa med, och mer kärlek. Jag är löjligt lycklig över att hans plats liksom alltid funnits där. Däremot så är det ju såklart en stor skillnad på barn ett och två.
Aline: Tvättade kläderna massa gånger innan, klippte bort lappar och torktumlade för att göra dem så mjuka som möjligt. Förberedelsen var total.
Ian: Kläder? Fan, jag måste ta fram babykläderna, tvätta innan, nja? Om jag hinner efter Alines förskoleplagg…
Aline: ”åhh, nej tappade du nappen? Då ska mamma bara koka den först älskling”
Ian: ”Äsch, napp på marken? Mamma slickar lite på den till dig älskling”
Aline: Hade tydliga nattningsrutiner, Vid kl 19 var det godnatt, efter en ritual som pågick i en timme innan, Allt skulle liksom vara på ett visst sätt, som skulle vara det bästa.
Ian: Nattades när det gick, när Aline sov, Ian somnade ändå såfort man la ner honom.
Aline: Skulle helst inte titta på TV, eller Ipad. Vi ska läsa böcker, och kanske lägga pussel.
Ian: ”Här älskling, du är ju 5 månader nu, kan du min kod till mobilen än? Inte? Fasiken, mamma fixar”
Amma överallt, oavsett väder har jag alltid gjort! Det har jag varit otroligt stolt över, och något som gett mig mycket kraft. Att amma är så naturligt, och det är grymt att bara kunna slänga fram tutten om man vill och det går!
Idag har mina barn enormt mycket glädja av varandra, eller idag? Alltid. Jag älskar att se dem tillsammans. De leker jämt, är otroligt nära och får så mycket kärlek av varandra varje dag. Att skaffa dem med ca 1,5 år mellan är det bästa jag gjort. Älskade hjärtan! Vilken resa jag får dela med er!
Det kan verkligen vara olika det där. Första barnet var ett light high need baby. Jag kommer ihåg att han knappt aldrig var nöjd när jag la ner honom utan bärselen var min bästa kompis. Liggdelen låg ettan knappt aldrig i utan då var det skrik. Nummer två tänkte jag skulle bli enklare med 2 år mellan dem. Det blev inte lätt. En ännu mer high need som iprincip bodde i selen och även där skrek mer eller mindre hela dagarna tills han blev 6 månader då det gradvis blev lättare tills han nu vid 8 månader kan börja krypa. Tror man ska ställa in sig på att det kan bli ett helvete samtidigt som det givetvis kan bli tvärtom ?
Jag håller med dig. Man vet aldrig vad man får eller hur det blir. Jag hade väldigt tur, och jag vet att jag har kommit undan lätt, om man kan säga så. Men! Jag tyckte det var bra att läsa en solskenshistoria med, jag läser väldigt sällan sånt. Därför är det även viktigt att lyfta fram det. Men håller helt med dig! Bättre att förbereda sig på det ”värsta”. Vilken kämpe du är!
Stor kram!
Jag förstår din tanke, jag tycker tvärtom att jag vara läser solskenshistorier och blir så frustrerad över att det varit så otroligt tufft för oss. Men det beror nog på vilken erfarenhet man har. När man vill bli gravid ser man bara folk med magar. När man har det hemskt och vill ha det bättre verkar alla konstigt nog sväva på fluffiga moln ?
H&M har 2-pack tvådelade pyjamasar i storlek 80. Ser ut att vara slut online men har sett dem i butik. Tips tips!!
HM, Livly, och flera andra märken som tex Soft Gallery! Tror även att Zara kan ha!
Tänk så olika det kan vara! Skönt att det blev så ”lätt” för dig när graviditeten var tung, för mig var det precis tvärtom. Vårt första barn var så otroligt krävande, en så kallad High Need Baby och i början trodde jag det var mig det var fel på! Helt på riktigt så kunde han inte vara själv en minut, jag kunde aldrig läsa en sida i en tidning, aldrig äta frukost, aldrig skala potatis till maten utan att hen gallskrek för att jag inte höll i hen. När barnet blev större var hen ÖVERALLT, har aldrig haft tålamod att leka själv alls och är nu snart 2. Kusinen är en vecka äldre och de är som natt och dag, jag lärde mig till sist att jag inte gjorde nåt fel utan att vårt barn bara helt enkelt hade en sån personlighet. Tvåbarnschocken kom aldrig för mig heller för nästa barn är som dina verkar ha varit, ett lätt barn 🙂 hade jag fått dem i omvänd ordning kan jag öva att jag blivit chockerad. Haha! Så jag är helt övertygad om att barnens personlighet påverkar hur eller om man alls upplever någon chock. Visst är det skillnad på ett ich två barn, men för oss blev det vättre tack vare att vi var beredda på hur det kunde bli. För oss var det värre att gå från noll till ett barn, än ett till två. Men bara på grund av att vårt barn krävde så mycket redan från början av oss.
Va spännande att läsa din historia. Det är ju så galet hur olika det kan vara – framför allt så hur olika barn kan vara! Det är så intressant! Vilken kämpe du är, och det är ju så svårt att veta vad som är vad när man är nybliven förälder.
Jag håller helt med dig, Att gå från noll till ett var den största skillanden!
Tack för att du skrev detta! Kram
Så kul att läsa då det skiljer lika mkt på mina små! Och jag är också en riktig amnigsförespråkare och slänger fram tutten lite varstans ?
Va kul! Ja, haha älskade det! Saknar verkligen amningen!
Va kul! Ja, haha älskade det! Saknar verkligen amningen!
Åh va roligt att få läsa mer personliga inlägg om dig och dina tankar/erfarenheter ❤️
Tack snälla, det är så roligt att skriva personliga inlägg, så jag kommer göra det oftare! KRAM
Vilket otroligt mysigt inlägg att få läsa! (bortsett från din otur av gravidillamående förstås!) Lät ju så skönt att höra att det inte behöver bli världens tvåbarnschock som så många pratar om! 🙂 <3
Tusen tack! Va kul att du gillade det, ja, jag försöker skriva lite mer personligt, vilket är kul att du gillar! Stor kram!
Hej! Jag har letat och letat efter tvådelade pyjamaser i stl 80. Vet du var man kan hitta det? ?
Dom flesta tvådelade jag har hittat börjar på stl 86 och då ofta som dubbelstorlek 86/92 och det är på tok för långa armar och ben på dom..
Haha och jag har motsatt ”problem”… vill ha odelad pyjamas i stl 92 och verkar inte finnas alls.
Zara har tex!
Testat Ellos? Next.co.uk
Hej! Jag har letat och letat efter tvådelade pyjamaser i stl 80. Vet du var man kan hitta det? ?
Dom flesta tvådelade jag har hittat börjar på stl 86 och då ofta som dubbelstorlek 86/92 och det är på tok för långa armar och ben på dom….
HM, Livly, och flera andra märken som tex Soft Gallery! Tror även att Zara kan ha!