Jag har inte varit såhär stressad som jag är nu på länge. Det känns i hela kroppen att jag inte riktigt pallar och jag inser att jag måste göra något. En förändring. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte ens riktigt varför jag är så satans stressad som jag är, och känslan av att tid och rum försvinner, att jag inte hinner färdigt med något fast jag gör ungefär tusen saker är det som består. Det är en känsla av otillräcklighet och ingen balans.
Ironin när jag verkligen strävar efter balans.. eller vad tycker ni?
Jag tror att det första steget är att jag inser detta. Livet snurrar för fort och det finns lite för många bollar i luften, så det är dags att plocka ner dom så jag kan komma vidare. Därför har jag varit offline mestadel av kvällen, och nu efter detta och kanske en timmes jobb till ska jag pausa, yoga och landa.
Är det pågrund av alla målbilder och galna ideal vi stressar så jäkla mycket? Jag gillar stress, en liten stress iaf. Det gör mig lycklig och jag gillar fart i livet, men inte såhär mycket. Inte när det går ut över mitt humör, min balans och ger mig lite ont i magen och själen.
Har ni några tips?
Kram från en något trött, matt och speedad mamma som iaf är sjukt nöjd med sin nya baddräktsfynd från Kappahl!
Hej Sheila! Vilket viktigt inlägg.
Från en stressad tvåbarnsmamma till en annan: Låt det inte gå för långt. Det är inte värt att vara Fröken Duktig jämt.
I mitt fall slutade det med deltidssjukskrivning. Jag arbetar nu 25% och har gjort det i tre månader. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i en sån här situation! Trots att det är så vanligt med utmattning så känns det fortfarande skämmigt att berätta att jag är deltidssjukskriven nu och jag vet heller inte hur länge jag kommer att behöva vara det.
Stressen över att vara en närvarande mamma, ha ett städat hem, ga god och näringsrik mat, tvätta (jämt), otaliga husrenoveringar, heltidsarbete samt eget bolag vid sidan om åt upp mig totalt. Det kanske även bör tilläggas att jag la av med Facebook och Instagram för ett par år sedan eftersom jag blev stressad av ”måstet” att hålla koll på allt och alla samt, om jag ska vara ärlig, bilder på perfekta hem och kroppar.
Jag ber dig att lägga upp en plan för vad du kan göra för att ta bort sånt i livet som gör dig stressad. Gör en lista på sånt som får dig att må bra och en lista på sånt som får dig stressad. Det är lättare att bena ut problemen om man ser dem nedskrivna framför sig.
Hoppas att allt ordnar sig för dig! Kram
Hej, för min del så tycker jag att planering är det bästa sättet att undvika stress. Att lägga energi på saker jag inte kan påverka har jag slutat med helt. Tex att göra veckomatsedel, där slipper man ett stress moment,
Hej S!! Nu vet jag inte när du skrev detta, men kan se att inlägget postades 20:40 ca och du skriver att du sen ska jobba någon timme till. Om det är något som kan göra att Jag känner mig speedad är det att veta att jag har kvällsjobb kvar. Då har jag inte alls samma ro under kvällen under barnens aktiviteter, läggning etc. Drar läggningen sen ut på tiden känner jag mig jättestressad och blir irriterad och den vanligtvis mysiga stunden blir bara jobbig. Tror stenhårt på att undvika så gott det går att ta hem jobb, hellre då att barnen får vara en stund längre på förskolan och att vi sen verkligen kan njuta av tiden ihop utan att jag känner mig pressad att få dem att sova fort. Vet att det ibland är svårt att hinna med allt men för oss har det fungerat i så fall i stressiga situationer att vi ger varandra en eller två dagar i veckan att sitta lite längre på kontoret för att jobba undan.
Ta hand om dig, du och din familj är viktigast! Kram
Tack snälla, tyvärr skrev jag det när jag postade det. Så ja, att ta hem saker är kanske inte optimalt. Riktigt bra wake-up call från min sida. Tack för dina ord! Jag tar dem med mig!
kram!
Hej Sheila,
det ligger mycket i det du skriver. Men det är väl nutidens stora utmaning, räcka till. I dagens samhälle allt ska göras fort och samtidigt och vara enligt en viss bild. Man ska vara super mamma, perfekt fru/sambo/partner, vän, ha karriär eller göra ngt som anses vara meningsfullt enligt ngn standard som inte ens man själv har satt upp, vara social, träna, äta rätt och laga rätt mat, vara aktiv på sociala medier, ha egen tid samtidigt som man ska göra allt nämnda samtidigt. Hmmm. En omöjlig bild. Därför har vi allt fler yngre med psykisk ohälsa. Frågan är vad vi själva kan göra för att minska stress? Men även vad vi kan lära våra barn så de får rätt verktyg i livet för att kunna på ett sunt sätt möta framtiden. Frågor som inte är så lätt svara på.?
Ja, det gör väl det. Det känns riktigt jobbigt och tungt om jag ska vara ärlig, men ja. Det är trist. Allt förväntas av ”samhället” – fast ändå inte.
Kramar!