Älskade Ian,
Vår älskade älskling! Hur har tiden gått så snabbt osv? Jag kan knappt fatta att han är tre år gammal. Samtidigt som jag inte heller kan fatta att han inte alltid funnits i våra liv.
Just nu, efter treårs dagen är det som att ett litet troll krupit in i min son, och ibland tar över honom helt. Det är med skräckblandad förtjusning jag säger ”nej Ian!”, utan att ha den minsta aning om hur det kommer mottagas. Ibland är det den härligast, mest förstående lilla människan som inte bara förstår vad jag menar, utan även lär sig, och växer med min tillsägelse. Men lika ofta, om inte oftare är det nåt vansinne, lilla barnet ser RÖTT! Och det slår slint på ett sätt jag inte alls är van vid (men som jag sett hos hans syster…) Då kan allt hända, och tro mig, det gör det!
Oftast slutar det i krokodiltårar som sprutar a la disney och Ian vet till slut inte ens varför han är ledsen, inte jag heller för den delen. Det är då vi kramas, tröstar, skrattar och kramas ännu mera. Älskade son, tänk att det är så svårt att bli stor!
Hur har ni det hemma? Känner någon igen sig? Fasiken alltså, att man inte blivit helt galen är ju ett mirakel! Hang in there!
Som jag känner igen mig! Jag kommer antingen tappa håret eller bli gråhårig inom en snar framtid?
Var det du som skrev/tipsade om nån ”trotsbok” som var lite kul. Att man liksom lekte lekar som gjorde t.ex tandborstningen enklare? Är jag helt ute och cyklar nu kanske?
Tack för en toppenblogg?
Hahaha ja, ska leta fram det! Handlade om sömnvägran och vägen dit typ 🙂
Oh ja! Min pojke blir tre i november och har gjort oss svettiga sedan i våras från och till ? tyckte det var bättre, tills vi nu får höra han börjat köra samma metoder på förskolan…gaah. Innan sommaren var det bara hemma han körde hela registret, på förskolan var det nemas problemas. Då. Nu – som sagt – man måste tro att det blir bättre ❤️ och att man behåller vett och sans ?