Imorse åkte Rasmus till Göteborg. Vilket innebär att jag behövde lämna barnen på förskolan. Det är ju lugnt, tar lite mer tid bara då vi lämnar i en park som är lite längre bort, och barnen ska kläs på och jag ska sköta allt själv. Men, jag var på bra humör, vid gott mod och kände att det nog skulle gå rätt bra.
Aline och Ian fick på sig kläderna, borstade tänderna och allt var frid och fröjd, tills det var dags för stövlarna. Då blev Aline galen för att hon inte fick ha dem hon ville ha. Jag bara kände hur arg jag blev, men försöker ändå lugnt och sansat förklara varför osv. Typiskt att det inte funkar och Ian blev så ledsen för att Aline skrek och härjade. Jag hatar när det blir så. Jag förstår att hon bara är ett barn men åh! Det värsta är nog hur jäkla arg jag blir. Tyvärr slutade det med att jag bara drog på henne kläderna och skrek själv. Inte en så härlig start på dagen, inte heller mitt bästa ögonblick som förälder. Fy fan att man inte kan hålla sig lugnare.
Det slutade iaf med att vi blev vänner, och jag fick en kram och en puss. Rätt motvilligt, men iaf.
Vad gör man när det blir så? Räkna till 10 kanske är en bra ide. Usch och fy för min ilska.
Det där händer alla.
Jag hade en incident med min 8-åring imorse när jag blev irriterad på honom (då jag trodde han retades). När han inte slutade sa jag åt honom att gå då jag inte ville ha honom med ner till stationen (han brukar gå med mig varje morgon). Han kaxade och viftade lite men gick iväg. Sen visade det sig att han blivit jätteledsen och gråtit när han blev hämtad av sin pappa…
Usch vilket dåligt samvete jag fick då. Kunde som tur var ringa till fritids och prata med honom och be om ursäkt. Inte en bra start på dagen direkt. Men huvudsaken barnen vet att vi älskar dem 🙂
Åh, been there done that !! Mitt humör är inte heller o leka med Men jäklar vad de små juvelerna kan göra en stressad och ilsk ibland pjuuh
Så skönt att höra att andra oxå blir galna på sina barn!!