Barnplaggsguiden – Sheila Arnell

Trötthet och när ens barn leker "tiggare"

God kväll på er,

Igår kväll var jag med vänner både på krogen och hemma på middag, det var otroligt trevligt, vi träffade mer folk väl ute och kvällen kunde knappt varit trevligare. Jag känner mig därför lite extra trött idag, inte för att jag är bakis, utan mest sliten. Rasmus är iväg ikväll och jag har just lagt mig i soffan för att skriva klart recensionen på Maxi Cosi Stella. Men, jag känner att den får vänta. Istället vill jag ventilera en sak som hände idag.

Aline sätter sig på golvet i hissen och ser på mig:

”Mamma, jag leker nu. – Hej hej, kan du ge mig pengar?”

Jag – ”Vad gör du Aline?”

Aline – ”Leker att jag sitter på gatan och får pengar”

Jag – ”Aline, det är inte en rolig lek, eller en lek alls. Sluta med det nu, det är inte skojigt”

Aline – ” Mamma jag kan ge dig pengar med”

Jag har så svårt att landa i detta. Det är bevisligen så att hon leker och härmar hennes omgivning, och vi har många tiggare/romer/(valfrittnamn) på gatan som vill ha hjälp på olika sätt. Det vore konstigt om hon inte påverkades. Jag är dessutom på henne att hälsa om nån hälsar på henne, för jag vill att hon ska ”se” alla. Är det fel av mig att säga till henne att inte leka detta? Känns ju extremt olämpligt.

Svårt.IMG_1586.JPG

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Jag förstår att man som vuxen blir illa berörd av att ens barn leker tiggare. Men genom leken hanterar och bearbetar barnet känslor och situationer som är nya för dem. Istället för att uppmana henne att sluta leka så skulle jag förklara i korta drag varför det sitter människor på gatan som vill ha pengar (alla har det inte lika bra som oss, osv). Jag skulle också försöka fråga henne vad hennes uppfattning är om tiggarna, hon kanske tycker att de är läskiga? Då kan du som vuxen avdramatisera det hela.

    1. Cicci

      Väldigt bra skrivet! Precis vad jag tänkte när jag läste inlägget. Jag tänker också att man får ge sig själv som förälder tillåtelse att inte få dåligt samvete eller ifrågasätta sin reaktion när barnen leker sådana lekar. Gå bara vidare, prata med partnern och vänner kanske förskolepersonal och bygg vidare hur man kan ta upp ämnet med barnet.
      Det är så lätt att undvika svåra ämnen som ibland kommer genom just lek för att vi inte vet allt direkt.
      Väldigt intressant ämne förövrigt.
      Gott Nytt År!