Igår åkte jag med Isabella till Big Baby, Ian sov snällt i bilen hela vägen dit, och även ett tag i vagnen när vi väl var framme. Jag älskar när det händer, jag kör bilen, kan lyssna på hög musik och sjunga med samtidigt som jag känner mig som världens bästa (och kompetenta mamma). Riktigt härligt.
Men, och ja, här kommer det stora men:et. Hemvägen blev en katastrof. Ian skrek bokstavligen hela vägen hem. 20 minuter i en bil med en gallskrikande bebis fick mig att svettas, ordentligt. Ni som följer bloggen vet att vi nyligen flyttat bak Ian i baksätet, vilket gjorde det omöjligt att trösta utan att vara en trafikfara. Ahh!! Usch, nu hoppas vi att jag har bättre flyt nästa gång.
Här är två roliga bilder från igår när vi försökte ta en ”selfie” i solen.
