Efter att ha sett på Outsider på kanal 5 och dessa personer som lider av mer eller mindre allvarliga tvångssyndrom så känner jag mig ganska säker på att jag inte ligger i riskzonen för att klassas som en person som har tvångssyndrom, men ändå känner tycker jag det är lite lustigt hur man ibland kan vara väldigt speciell med vissa saker.
T ex för mig är det självklart, lika självklart som att man tänder lampan innan man går in på toaletten, lika självklart är det för mig att man inte har en blå disktrasa i köket. Det är en typsik NEJ NEJ-grej för mig. Man har bara inte en BLÅ disktrasa i köket! Varför undrar ni då? Vd spelar det för roll?
Jo för när jag började jobba när jag flyttade hit upp till Norrland började jag jobba som städare och då fick jag lära mig att de blå trasorna ska ALLTID användas till toaletterna och de andra till övrig avtorkning. Den som lärde upp mig var VÄLDIGT tydlig att det fick absolut inte bli fel med dessa trasor och det satte sig liksom i ryggmärgen på mig. Därför har jag av ren princip de blå trasorna endast till badrummet.
Idag bestämde jag mig för att trotsa det så nu har jag inte BLÅ disktrasa i köket, men det sliter hårt på mina principer, kanske det ändå finns någon vits med att ha en sån princip?! Det är ju ingen världskris, men det kan ju vara bra också för inte skulle det vara så trevligt om någon råkade blanda ihop trasorna och torka bordet med ”toatrasan” ;(
Senaste kommentarer