Dottern blivit påhoppad och sparkad på skolan. Vid lunchtid ringer äldsta dottern på sin mobil till mig och grinar och är jätteledsen. Några av klasskamraterna har tjatat och bråkat på henne och till slut var det en av tjejerna som, när Emelie försökte putta bort dom, sparkade dottern i ryggen. Hon ville bara bort från skolan och aldrig komma dit igen. Lyckades dock till slut övertala henne att gå tillbaka till fröken och berätta vad som hänt.
Hon har en jättebra fröken och fröken tog därför hand om allt på en gång. Pratade med Emelie och sedan med hela klassen eftersom det var så många inblandade. Fröken ringde sedan upp mig och pratade med mig om vad som hänt och att allt var lungt och att man ska prata med två av de inblandade barnens föräldrar.
Allt gick ju bra, men jisses vad det skär i mammas hjärta när mina barn råkar illa ut och speciellt min äldsta dotter som har ADHD och en extremt låg smärtkänslighet vilket gör att om någon bara stöter i henne så kan det göra JÄTTEONT! på henne. Tänk Er då när någon sparkar henne?! Misshandel?! Ja man kan ju fråga sig vart gränsen går.
Hon var nöjd och glad när hon kom hem i alla fall och ville inte prata om det som hänt för det var, som hon sa ”löst på skolan med fröken” och det håller jag med om. Man ska inte älta i onödan, men nog är det väl otroligt att vissa barn har så svårt att ”sköta sig själv och skita i andra”.
Usch vad hemskt. Förstår att det känns i ”mamma hjärtat”. Ledsen man blir. Hoppas det löst sig bra nu.
Det känns som om dottern tyckte att det var ok. Hon ville inte alls prata om det när vi kom hem, men mest för att hon tycker att det löst sig på skolan och att flickan som sparkade henne har bett om ursäkt.
Tack snälla för omtanken!
/Y