Annika Duckmark

När saknaden blir för stor…

Hej på er,
Just nu är det upp och ner på mamma/pappa veckor och vi har pusslat för fullt eftersom jag är mittuppi en mässperiod med resor och mycket jobb. Farmor har hjälpt till och Mattias har hjälpt till… Sååå tacksam över att vi har en fungerande sund relation där vi hjälper varandra och hela tiden har Justins bästa i fokus. Känner min faktiskt stolt över oss båda hur vi tagit oss igenom den här separationen med flaggan i topp. Jag vet inte om det finns några lyckliga separationer… Kanske inte när det är barn inblandade för då känns det ju alltid som ett misslyckande… Men jag tror vi är väldigt nära och jag hoppas verkligen vår relation kan förbli såhär framöver.
Men igår blev saknaden efter den här lilla människan för stor…

Det blev middag och fika i huset där M och J fortfarande bor kvar. Jag fick krama om honom, lukta på honom och memorera var enda detalj på honom. Vi läste daga och han somna tätt intill mig innan jag smög upp och åkte hem till mig igen. Tacksam tacksam tacksam för att vi kan göra såhär ❤️ Även om Mattias och jag inte fortsätter att leva ihop så har jag väldens bästa pappa till Justin.


Va rädda om er ❤️

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.