Annawii

Just nu är ”Aj aj” troligtvis ett av de mest frekventa orden här hemma och Cornelia älskar att göra just ”Ajaj” haha. Trodde inte orden ”Aj aj, man ska inte äta från sopskyffeln” skulle komma ut från min mun men det händer i princip dagligen. Även ”Aj aj, man ska klappa katten snällt” är en välanvänd fras för även om lillan är duktig på att ”klappa snällt” tycker hon även om att ta tag i Kokos härliga päls. Tur han är världens snällaste katt!

När lillan sover som bäst kan jag så klart sitta still men då är jag ändå alltid redo att flyga upp ifall hon vaknar. Även vid måltider är jag alltid på väg någonstans känns det som för att hämta papper, rån, en banan eller något annat. Det är absolut inget som stör mig men det är en reflektion jag gjort på sistone efter att ha ätit en lunch ute med bara Micke och jag fick sitta still hela tiden haha.

Varje gång Cornelia är med oss ute och vi träffar folk är det som att vi får lite extra stjärnglans för alla ler och hejar på oss (läs: henne haha). Vi blir så otroligt väl bemötta överallt och att resa med barn kan vara påfrestande men vi märkte även hur otroligt snälla och förstående människor är. Från säkerhetskontroller till incheckningspersonal och så klart spanjorerna. Jisses vad de älskar barn och jisses vad man fick vara mallig och stolt över sitt barn där hihi.

Tack vare vår lilla tjej har jag fått lära känna flera underbara kvinnor som jag tycker så mycket om. Barn öppnar verkligen upp dörrar för möten och har man turen som jag har haft tror jag man kan få många nya nära vänner tack vare sina barn. Det är så fint och jag ser fram emot att lillan ska få leka med sina nya vänner samtidigt som jag hänger med mina en lång tid framöver.

Hur noga man än är går det liksom inte att hålla saker rena. Jag tycker jag är duktig men helt plötsligt svarar man i telefon en morgon och mottagaren hör inget för det är intorkad majskrok i högtalarna eller så går man omkring med en blöt fläck på bröstet för att man glömt amma. Men det är okej och jag har faktiskt slutat bry mig lika hårt som innan för det går liksom inte att vara ”perfekt” exakt jämt. Så länge lillan får vara hyfsat ”hel och ren” är jag nöjd!

Jag har ändå hyfsat bra musiksmak men just nu spelas det till största del en mix av barnlåtar (gärna atjo-låten, imse vimse spindel och Babblarna) till radiodängor som ”Despacito” här hemma. Cornelia älskar verkligen sistnämnda och börjar klappa händerna, stampa fötterna och vifta med armarna när den sätts på. Eftersom jag ofta får låtar på huvudet innebär det att även jag går runt och sjunger på allt i från Despacito (som jag absolut inte kan) till ”Tre små rädisor” och ”Atjo”-sången i tid och otid. Gissar på att livet kommer vara så ett bra tag framöver ;).