Annawii

Innan vi fick barn var jag ändå rätt duktig på återhämtning men under de första åren med barn var det inte något jag prioriterade. Både jag och Micke körde på i 110 och det slutade med att Micke gick in i väggen och jag var inte långt efter honom så efter det har vila och återhämtning blivit väldigt viktigt här hemma. När jag är ledig med Cornelia ser jag till att försöka vila en stund när hon sover även om jag har tusen saker att göra. Jag försöker tänka att inget blir bra om jag är slutkörd och jag vill varken ha smärta eller vara utbränd när livet faktiskt inte behöver vara så. Det går bra att skippa vila under en kort period men går det en vecka utan återhämtning har jag svårt att hålla huvudet ovanför ytan så då tar jag ett steg tillbaka och fokuserar på det. Viktigt att tillägga är jag jag under hennes 2,5 första år inte fick sova en hel natt och att hon vaknade 4 nästan jämt så jag var nog lätt utbränd där i våras innan vi fick till sömnen. 

Förut tackade jag ja till allt för jag ville inte göra någon ledsen och sedan gick jag med ångest för att jag hade bokat in för mycket. I dag tackar jag sällan ja eller nej direkt utan jag tar svarar ”får jag fundera på det” och tar ett mer genomtänkt beslut. Jag behöver inte vara med på allt och en skön sak som detta gett, förutom att jag får mindre ångest, är att jag gått från ”FOMO” till ”JOMO”. Jag känner inte att jag missar något utan jag känner snarare att jag valt något annat. Det är en väldigt skön känsla när man gått över 30 år med känslan att vara utanför så fort man missat nåt.

Detta hör ihop med föregående punkt för i och med att jag tackar nej till sånt jag inte känner för får jag mer tid till de människor jag står närmast. Förut kunde de hamna lite i skymundan kan jag känna men i dag har jag verkligen lärt mig att de alltid är nummer ett på listan. De får mig att må bra och känna mig trygg och därför vill jag lägga min tid med dem.

Jag må vara hemmakär och gilla lugnet till 80% men sen behöver jag roliga saker också! Det behöver inte vara något stort så det kan vara en sväng till stan, kompisdejt, bad med lillan, ett restaurangbesök med familjen men även resor och större saker också såklart. Det viktiga är att det får mig att le och att jag känner att jag får energi av att längta till det för då blir jag en lyckligare människa. 

Jag kommer aldrig att få till någon regelbunden träning på varken gym eller hemma men mina morgonpromenader är heliga för mig. Då får jag oftast en stund för mig själv då jag kan rensa tankarna, stretcha lite och bara vara. Tycker även om att köra lite yoga och hemmaträning i perioder men just promenaderna är väldigt viktiga för mitt välmående.

Detta låter kanske lite flummigt men jag tror att det är viktigt att ”grunda” sig med jordnära element regelbundet. Som att gå en skogspromenad, plocka blommor, tända en eld i kaminen, bada i älven och så vidare. Saker som är totalt oytliga och där man får vara ett med naturen en stund. Det får mig att bli lugn och trygg så jag tror min personlighetstyp mår väldigt bra av det.

Varje kväll tar Micke upp lillan till sängen för att påbörja nattningen och då får jag en liten stund för mig själv efter att jag plockat ihop allt. Då kör jag alltid min hudvårdsrutin och tandvårdsrutin. Förut var jag jätteslarvig med förstnämnda men nu tar jag mig tid till det och sjukt nog höjer det min självkänsla lite för jag gör tid för mig. Förstår ni hur jag menar?