God morgon sötnosar ♥. Igår hade denna blivande mamma en jättejobbig dag då jag hade ont till och från i livmodern så till slut blev jag lite överkänslig/orolig så allt bara blev nattsvart. Låg säkert och grät i en timme av oro då jag läst på om sammandragningar och mer eller mindre kunde utesluta dem. Blev så rädd att något var fel men efter att jag fått prata med min barnmorska (och sovit en stund) kände jag mig betydligt lugnare. Tydligen händer det så otroligt mycket i min kropp nu så ligamenten och livmodern kan börja värka (väldigt vanligt). Men som första gångs-mamma, som dessutom velat bli gravid i 3-4 år, blir det väldigt känsligt och jag blev så rädd att det skulle ha hänt något med vår lilla ”C” trots att hon snurrade på som vanligt. Hon är ju redan en del av vår lilla familj och jag älskar henne så otroligt mycket så klart att känslorna kan ta över i bland ♥. Nåväl, denna dag kommer bli bättre för i eftermiddag kommer Mickes föräldrar och då ska vi bara mysa hela helgen. Vi fick även vår fina vagn igår (den kom väldigt lägligt, precis efter barnmorskan lugnat mig) så det ska bli så kul att visa dem den och ni ska självklart få se den snart. Är så nöjd att vi valde en Buffalo!
Vad gör ni i dag raringar?
Åh, minns också de där känslorna. Så sjukt jobbigt och förvirrande att den smärtan kan vara något som skall vara där. Att vara förstföderska och få mitt första barn är något av det mest omskakande jag gjort!
Det strålar om dig, lycka till genom hela gravideten.
Tack fina! Stoooor kram
Precis sådär hade jag vid den veckan när jag var gravid. Sammandragningar, kroppen som redan nu börjar "träna " inför förlossningen. Fullt normalt men det vet man inte som förstagångsföderska. Ringde också min BM som lugnade mig.
Men jag känner igen mig. Man blir rädd! Kram!