Då har jag snart gjort ännu en gravidvecka, vecka 37, och det känns i hela kroppen att jag är höggravid. Jag vaggar fram, måste sätta mig ner ofta, har yrsel, får vätskefyllda ben på nolltid och är så extremt trött. Magen är dock fortfarande liten enligt SF-måttet så det är troligtvis en liten tjej jag bär på men hon är livligare än livligast och hjärtat slår perfekt så hon verkar må bra. Hade gärna haft en sån där riktigt rund och gosig mage men min är fin den med och jag bär den med och lilla ”C” med stolthet!Måendemässigt har detta varit en av de värre veckorna under graviditeten. Har lågt blodtryck (inte alarmerande lågt men jag är säkert extra känslig nu på slutet) så jag får yrsel och svimningskänningar ganska ofta. Har även kräkts och fått sämre aptit då jag har åkt på den ökända halsbrännan plus att magen känns konstant full men jag tvingar i mig alla mål jag ska äta. Äter 6 mål om dagen så tycker jag är duktig som kämpar på trots illamåendet eftersom jag vet att hon i magen (och jag) behöver det. Ska dock erkänna att jag längtar så till amningsfasen då jag hört att man får en ordentlig aptit då. Tänk att kunna njuta av mat igen och inte bara se det som ett nödvändigt ont. Jag kommer nog ta igen alla missade cravings då haha ;).
Rent psykiskt mår jag bra förutom att jag bryter ihop i bland eftersom jag är så trött, sliten och illamående. Men det var nog länge sedan jag var så här lycklig och det är väldigt mycket känslor i kroppen så jag blir glad väldigt lätt och är så tacksam över livet. Är även otroligt förväntansfull inför att få träffa ”sprattelfian” i magen och jag fantiserar mycket om hur allt ska bli och hur det ska vara att få känna henens varma hud mot min. Blir typ tårögd bara av att skriva det så ni förstår säkert att jag går med känslorna på utsidan just nu. Tänk vad fantastiskt livet kan vara!
Hur mådde/mår ni nu under slutspurten – fler än jag som mår dåligt rent fysiskt?
Underbart att det är så nära nu! Inte bara för att man längtar ihjäl sej efter att få träffa denna lilla person som ligger där inne, men också att bli av med diverse olika krämpor man dragits med under graviditeten.
De sista 3 månaderna var det ’fullt’ i min mage. Jag har i vanliga fall en bottenlös mage men helt plötsligt så var jag inte hungrig! Haha SÅ skum känsla. Och underdel period man ammar som mest jag jösses vad hungrig och törstig man blir haha.
Vad är det första du vill äta sen när bebis kommit ut? 🙂
Oja, man är så redo att få träffa henne och att känna lite mer ork i kroppen framöver. Man blir ju väldigt otymplig och trött i hela kroppen så här på slutet.
Jag har samma problem och får tvinga i mig mat, vilket är sjukt jobbigt. har dock börjat försöka äta mer på morgonen och mindre på kvällen eftersom jag är så full i magen efter middagen att jag nästan kräks bara jag rör mig. På morgonen går det liiiite bättre att få i sig nåt extra. Längtar så efter att kunna äta saker som är goda och det första jag vill äta när hon kommer ut är typ bara goda frukostar haha. Är så less på rån med kokt ägg ;).
Kram
Heja dig! Hade själv nio månader utav illamående i min graviditet med dottern, 42 veckor för att vara exakt då jag gick över tiden. De sista två veckorna var de värsta i hela graviditeten, ett hån att behöva gå två veckor till med illamående upp över öronen. Hade också en liten mage och skulle få en liten bebis men dottern vägde nästan 4 kilo när hon kom ut! Lycka till och hoppas lilla tjejen snart vill komma ut <3
Alla magar ser olika ut, men är lika fina (så klart!) Själv hade jag en sån där badbollsmage, men hade gärna bytt mot en mindre smidigare variant, som din. Fast just smidig kanske inte är en passande beskrivning i v 37, haha… På slutet är det rätt segt, alla verkar ha sin dos av krämpor. Min var trötthet, svullna ben och kronisk nästäppa – fy! Men det positiva är ju att krämporna brukar försvinna så fort man har fött, det lär ditt illamående också göra – tänk vilken lättnad. Då är nattamning och bebisskrik en enkel match i jämförelse! Snaaart har ni er lilla bebis hos er, och det ska bli så mysigt att få följa er på bloggen (för här är bebisfabriken stängd nu) 😉 Lycka till! Kram
Ja absolut! Man önskar väl bara att magen varit lite större eftersom hon där inne antagligen varit lite större, även om man inte kan styra över sitt mående får man ju lite dåligt samvete för att man kanske inte fått i sig tillräckligt under de värsta illamåendeperioderna trots att man gör sitt bästa!
Och ja jisses vad jag längtar! Jag känner att jag är såååå redo att byta ut alla dessa krämpor mot nattamning och bebisskrik. Längtar så efter henne (och att få må bra rent fysiskt).
Kram fina
Klart du och din mage är fin!! Alla ser olika ut och alla graviditeter verkar vara HELT olika. Jag menar, jag känner mig jättestor och jätteklumpig och är kanske dubbelt så stor som du, MEN får höra av alla möjliga folk att jag minsann är liten och "bara mage". Men man känner ju som man känner ändå och summan av allt är att vi är så jäkla vackra, coola, häftiga och riktiga kämpar som tar oss igenom detta och skapar ett helt nytt litet liv. Hur coolt är det inte lixom??
Själv har jag mått så himla bra fysiskt, inte kräkts eller mått illa alls, men mått lite sämre psykiskt istället och så nu då med ryggont, yrsel och trötthet. Alla är som sagt olika <3
Men jäklar vad man längtar nu! Önskar dig all lycka till nu på slutet om vi inte hörs innan. Vi får vara med varandra på håll. Kram på dig och lilla C 🙂
Ja alla har vi ju olika förutsättningar och mår man illa större delen av graviditeten är det inte lätt att lägga på sig även om jag faktiskt gått upp som jag ska enligt BM (slipper kolla på vågen när jag är där men hon väger mig i bland för att hålla lite koll).
Skönt att du fått bra fysiskt men jobbigt med det psykiska. Hormonerna kan verkligen ställa till det plus att det är så otroligt mkt som ändras i livet så inte konstigt om man mår dåligt i bland <3.
Kram fina och lycka till nu inför förlossningen <3
Inte alltid man mår så bra i slutet! Hoppas du får tillbaka aptiten! Dock om man är smal sen kan man försvinna fort om man inte hinner/kommer ihåg att äta. Med min kolikbebis hann jag inte laga mat och knappt äta, så min man fick förbereda mackor och mat på morgonen som jag sen fick trycka i mig på 1-2 minuter när jag hade tid och det smakade aldrig bra tyvärr eftersom det ofta stått en halv dag… Sen kanske vi hade ovanlig otur med. Som tur är försvinner ju det också så småningom och allt lugnar sig!
Nej och en annan har ju mått dåligt hela tiden, urk haha ;).
Och ja det är en oro jag har eftersom jag vet att jag har väldigt lätt för att gå ner om jag är stressad. Blir som att stresshormonerna äter upp all energi så ska se till att vi hjälps åt att laga lunchlådor och förbereder mellanmål åt mig varje kväll där i början. Har hört att man måste äta ganska mkt när man ammar för att hålla vikten så det gäller att ha saker hemma som är enkla att få i sig!
Kram fina
Jobbigt låter det! Känner igen mycket! Japp, många blir hungriga och ofantligt törstiga om man ammar.
Hoppas du slipper yrseln snart o bebisen vill uuuut:)
Det är så fantastiskt att ni snart har eran prinsessa i famnen <3 tyckte dom sista veckorna var lite extr sega med tanke på att det närmade sig men jag mådde bra mot slutet förutom att man sov dåligt, var uppe på toa och var väldigt stor. Men att pill i mig frukt och grönsaker hjälpte mot illamåendet <3
Ja det känns helt fantastiskt! Jag tycker tiden går/gått så snabbt och snart är det ju faktiskt BF. Kan knappt fatta det hihi.
Kram
Du är SÅ fin! <3 Jättevacker!
Lider med dig vad gäller illamåendet och yrseln. Uä (haha östgöten har talat)! Men snart så! Och som du säger, man lär väl ta igen alla cravings senare när man ammar.
Tänk, så lång tid du kämpat med illamående, yrsel och annat. Du är grym! Det är ingen dans på rosor att vara gravid, men att må illa i 9 månader är fasen inget lätt alls! Heja oss! <3 Snart i mål 🙂 Stor kram till dig!