Vecka 42 på graviditeten har helt klart varit den tyngsta veckan hittills under dessa nio månader. Kroppen värker, jag sover knappt och måste äta två alvedon om dagen för att inte få en migränattack med aura igen. Magen är dock mindre än på länge (Mitt SF-mått minskade med minst 5 cm på bara en natt) så jag har lite lättare att få på mig stödstrumpbyxorna på morgonen men känner mig ock lika klumpig eftersom allt trycker på neråt just nu. Börjar nästan tro att hon bara ska komma en dag när jag sitter på toa eftersom jag inte tycker mig ha så farliga förvärkar så toabesöken är snabba numera haha ;). Jisses vad man får huvudspöken så här i slutet!Måendemässigt mår jag inte alls bra fysiskt och har jättesvårt att äta. Eller smågodis går bra i lagom dos men mat är en riktig pina och jag kan börja gråta innan middagen eftersom jag vet att jag måste äta men inte är sugen/hungrig på nåt. Som tur är finns Micke där och hjälper till och hade inte han stoppat mig hade många middagar åkt ner i soporna innan jag ens smakat då jag får panik för att jag inte tror att jag ska gilla maten. Enklast blir det om vi äter ute eller köper hem mat men det håller ju inte i längden rent ekonomiskt att äta ute varje dag. Jag får helt enkelt bita ihop den sista tiden nu för snart är det över!
Även psykiskt har detta varit en enormt jobbig vecka då gravidhormonerna gått i botten och allt känns hemskt och hopplöst. Jag är ju annars en av dem som mått väldigt bra psykiskt av att vara gravid men den senaste veckan har varit extremt tuff och jag har fått träffa några av mina demoner som jag fått deala med. Men som tur är detta helt normalt enligt min barnmorska och faktiskt till och med bra. Det hjälper kroppen att stöta ut barnet då den inte vill ha kvar det i magen längre så när jag berättade att jag mådde skit på senaste barnmorskebesöket sa min barnmorska bara ”Åh vad bra, vad glad jag blir att höra det!” haha. Ändå skönt att få veta anledningen och även för Micke få han lever med världens mest instabila människa just nu som ena stunden kan skratta så att jag nästan kissar på mig och andra sekunden ligger helt apatisk och bara gråter. Snacka om att det är svårt för honom att göra ”rätt” stackarn.
Hur mådde/mår ni andra som gått över tiden – känner ni igen er?
Men stackare! Bebis kommer nog snart ska du se. håll ut! Hett tips, gå inte in på min blogg nu.. Här blev det en vecka tidigt minsann. Styrkekramar till dig!
Hejar och tänker på dig, och hoppas att ert lilla mirakel snart är här!<3 Styrkekram
Tack finaste du <3
Gick över 10 dagar med första. Fysiskt mådde jag bra men längtade ju så mycket! Hade dock inte problem med humöret eller nåt utan längtade mest och oroade mig också! Sen kom han och livet förändrades för alltid! Snart kommer hon! För varje minut blir första mötet närmare 🙂
Åh men vad skönt! Du hade nog tur och fick ha kvar lite av de härliga gravidhormonerna, de gör ju så gott för ens psyke <3.
Kram fina
Hög igenkänningsfaktor, fick gå hela tiden ut ( igångsättning i vecka 42) med två av mina tre barn. Så I know the feeling. Det roliga är att man kan inte föreställa sig hur dåligt man mår om man inte varit där. Och nej, att gå över en eller 2 dagar är inte samma 🙂 haha. Nej, man måste få deppa ihop då det bryter ner en så mkt. Så gör det, gråt, skratta och släpp ut alla känslor. Gör det som känns bra. Visualisera er som familj sedan. Planera julen med lilla C osv. Hjälpte liiiite iaf för mig. Kram
Åh vad skönt att höra! Och du har så rätt, det tar ett par dagar innan man når botten och nu har jag gått över 12 dagar så det känns som jag börjar nå min botten haha.
Och jättebra tips! Försöker sitta och planera huset lite och Micke låter mig köpa små inredningsdetaljer så att jag ska tänka på annat och det hjälper för stunden. Sen får man ta att vissa stunder är väldigt mörka och då är det bara att vila och gråta och be om hjälp av nära och kära <3.
Kram fina
Stackars, hoppas hon kommer snart er lilla solstråle <3.
Här är det jobba på doktorsavhandlingen som gäller. Den ska in innan jul och jag tycker att det går sååå långsamt. Vill bara bli färdig och släppa det. Så mycket roligare att dagdrömma om bröllop nästa år och planera allt omkring det 🙂
Blev visst lite stavfel, autokorrigering…
God morgon! Se så, upp med hakan, du fixar detta! Släpp fram känslorna, låt tårarna, skriker, det okontrollerade skrattet komma. Och din sambo han fixar det, det vet jag. Män härdad under graviditeter 😉 Jag var sängliggandes v.19-34 och det tärde på mitt humör, min sambo blev riktigt tålmodig 😛 Om du inte har lust att äta, köp näringsdrycker på Apoteket, choklad o kaffe smakar bäst (gäller både fabrikaten), citron smakar bläääää. Visst hade du tid senare i veckan till bm igen? Se till o få en tid för igångsättning, då kommer du omedvetet slappna av och chansen är stor att er lilla skatt kommer självmant strax dör innan. Stor kram! C, Löfgrens blommor
Hej fina! Ja gud ja, Micke klarar det galant och jag är så impad över hans tålamod och ömsinthet mot mig. Han har verkligen utvecklats till att bli världens bästa pappa under den här tiden då han fått ta hand om mig <3.
Vi har tid på specialistmödravården på torsdag och då ska de kolla alla värden och så. Jag hoppas innerligt att livmodertappen är mogen så att allt som krävs är att sticka hål på hinnan för jag tycker att det känns lite läskigt med alla de andra metoderna. Men men, huvudsaken hon kommer ut!
Kram fina