Annawii

För mig är detta specifikt i vänskapsrelationer (även i tidigare jobbrelationer) och jag har haft det väldigt destruktivt periodvis i mitt liv. Låtit andra kliva på mig och anpassat mig så pass mycket att jag försvunnit och bara blivit någon jag tror att andra vill att jag ska vara. Det är väldigt sorgligt och precis som Michaela och Linn säger så är jag en person som gärna ger mina vänner gränslöst med kärlek och uppmärksamhet och när den inte besvaras blir jag besviken och tror att det är något fel på mig. Jag har hela iden trott att jag inte förtjänar mer och låtit detta definiera mitt värde och självbild.

Detta är något jag jobbat med väldigt mycket sedan jag fick barn och jag har även gått i samtalsterapi för det. Jag vet inte varför just vänskapsrelationer varit så svårt för mig men jag har nästan alltid känt mig i underläge och särskilt i yngre tonåren och upp till jag blev ung vuxen var det svårt. Jag tror jag hamnade i en destruktiv miljö som gjorde att jag fick kämpa så mycket för att få vara med att det var det allt handlade om, jag hade inte tid att reflektera över vem jag var och vad jag ville.

I dagsläget känner jag mig som tur är mycket tryggare och känner mig oftast inte i underläge och mindre värd i mina relationer. Jag får dock fortfarande påminna mig själv i bland om att det inte är fel på mig och att försöka hitta nya förhållningssätt. Tänka att relationer kan förändras och att man kanske inte behövar höras lika ofta även om jag är så mån om att vårda de relationer jag valt att ha i mitt liv. Och just det ligger hos mig och endast mig. Jag måste hitta en bra balans där jag känner mig sedd och inte för drivande, som den där lilla hundvalpen med viftande svans som jag skrivit om tidigare när jag pratat om detta, så att jag inte känner mig mindre värd och förbisedd.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg mer än att skriva lite om det och kanske få någon annan att stanna upp om ni varit eller är likadana. Det kan ju handla om olika typer av relationer och jag tror det är viktigt för en själv att hitta en grundtrygghet där man inte känner sig utnyttjad eller mindre värd för då blir det destruktivt. För det är inte fel på dig eller mig, vi har bara olika förhållningssätt och det kan vara bra att inte köra över sig själv (eller låta andra köra över dig) för att försöka passa in utan då är det bättre att hitta sammanhang där man faktiskt passar in ♥.