Nu är lillebror snart 13 veckor och 3 månader gammal, vart tog tiden vägen! Han växer och frodas för fullt och vägde ca: 6,8 kg och var 61 cm sist vi var hos BVC. Stora killen! Han har även vaccinerats och det gick bra men gjorde såklart ont för honom där och då. Tror inte han hade så ont efteråt men han fick lite feber och var lite gnällig/svårsövd men annars som vanligt. Vi är ju som vana vid att han inte är nöjd så tror det märktes mer på ”C” när hon vaccinerades.
Utvecklingsmässigt händer det ju saker hela tiden och nu kan han göra salivbubblor, han ler massor och känner igen oss närmsta och visar det genom att bli glad, han jollrar, pratar och övar rösten väldigt mycket, har börjat försöka nå och greppa saker men är inte riktigt där än och så börjar han förstå mönster. Vi har en snuttefilt som vi alltid lägger bredvid honom i vagnen innan han ska sova och han får tutten/nappflaskan så direkt jag ger honom den och säger ”nu kommer gosis” så gosar han ner huvudet i den och letar efter tutten. Det är så gulligt!
Jag mår lite bättre men det är för att jag fått mycket hjälp och försöker att stressa mindre. Så fort jag blir stressad eller kört på hör hårt får jag ”bomull” i huvudet och har inte alls samma tålamod som jag annars har. Men det går i allafall åt rätt håll och den närmsta tiden kommer jag ha mycket stöd och hjälp så det känns skönt. Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att mina föräldrar ställer upp så mycket och jag vet inte vad vi skulle göra utan min mamma. Hon förtjänar all kredd och lite till!
Hur går det för er andra som har småttingar?
Senaste kommentarer