Annawii

Jag måste bara få skriva ett hyllningsinlägg till världens bästa make Micke för som han ställt upp för mig under dessa nio månader. Han har sprungit med hinkar fram och tillbaka till sängen, matat mig med rostbröd när jag inte fick i mig något annat, åkt runt och letat diverse livsmedel/tuggummin runt hela stan för att jag ska kunna få i mig nåt, masserat min ömmande rygg, berömt mig, tröstat mig och varit stark när jag inte orkat. Han har även fått ta otaligt med helt onödiga utskällningar och bara kramat mig efteråt, fått mig att skratta i de mörkaste stunderna och hållt om mig när jag all energi varit slut. Han har varit så fantastisk och aldrig sagt ett klagande ord under dessa nio månader trots att det så klart varit tufft för honom att se mig må så fysiskt dåligt och nu på slutet psykiskt dåligt. Även när han känt sig hopplös (vilket han så klart gjort de senaste veckorna) har han peppat mig och sagt ”Jag känner på mig att hon kommer nu” för att ge mig hopp och en gnutta energi trots att han själv inte riktigt trott på det. Och i lördags, när jag kände mig frustrerad över att min kropp inte riktig vill och kan föda helt naturligt, viskade han i mitt öra på kvällen att han tycker jag är bäst. Att han är så stolt över mig och inte tycker att jag ska vara besviken utan stolt över hur duktig jag är. Det var verkligen vad jag behövde höra och jag är så otroligt tacksam över att jag har en sån godhjärtad och varm man som inte bara är världens bästa make utan som även kommer bli världens bästa pappa. En mjuk, jämställd och klok far som kan visa henne hur en bra relation ska vara tillsammans med mig. Hon kommer få en sån fin grund att stå på och det är jag enormt glad för!