Då närmar jag mig slutet på vecka 32 och det märks att lillan växer och gror där inne. Hon är nu 40 cm lång och ska väga runt 2 kg så det börjar bli trångt och rörelserna är betydligt större än förut. Måste även få berätta att hon rör sig mer än någonsin och det känns lite lustigt då jag läst att rörelserna ska bli färre från och med nu. Men all aktivitet är ju bättre än icke-aktivitet så hon har väl bara fullt upp med att rumla runt innan det är dags att fixera sig. Igår låg hon i allafall med huvudet nedåt när vi var hos BM och det var så roligt när hon berättade exakt hur hon låg för vi har ju funderat på vad som är vad. Det jag trodde var huvudet var tydligen lilla gumpen hihi. Det enda trista just nu är att magen inte växer i den takt den ska (började mellan mittenstrecket och det lägsta men ligger nu på nedersta), men min BM var inte orolig så då ska inte jag heller oroa mig. Ligger värdet fortfarande lågt nästa gång får vi göra ett nytt ultraljud så det känns skönt att de har koll!Rent måendemässigt mår jag riktigt illa varannan/var tredje dag och ”normalt” illamående de andra. Men det har nog mycket med stress, dåliga matrutiner och lågt järnvärde att göra så nu när jag är hemma hoppas jag att det kommer bli lite bättre. Är även lite stel och klumpig i kroppen men är otroligt lyckligt lottad än så länge och känner varken av fogarna eller ryggen. Kan vara lite öm i ligamenten om jag gått väldigt mycket men har hittills inte haft ryggvärk och det tycker jag är helt fantastiskt med tanke på att jag är väldigt otränad över ryggen och hur framtung jag blivit. Är så tacksam för det!
Psykiskt är det mycket tankar som snurrar och jag tänker mycket på vilken typ av föräldrar vi ska vara. Jag sover även otroligt dåligt och vanar ofta av mardrömmar/tankar som snurrar men det är normalt. Har även märkt att jag har extrema koncentrationssvårigheter och kan bara göra en sak i taget. När folk pratar i mun på varandra eller jag ska försöka läsa en text och samtidigt hör ljud i bakgrunden blir jag helt slut i huvudet. Väldigt olikt mig som annars föredrar att ha 100 saker på gång samtidigt men jag har läst att man går väldigt mycket in i sig själv i det här stadiet i graviditeten och det har säkert med det att göra. I övrigt är jag fortfarande lika glad och tacksam som alla tidigare veckor och längtan efter vår lilla tjej växer dag för dag. Älskar henne redan extremt mycket och gissar på att den kärleken kommer bli ännu starkare när hon tittar ut så jag lär ligga och gråta i en vecka efter förlossningen av kärlek och glädje. Vår efterlängtade lilla goskit ♥
Hur mådde/mår och kände ni er kring den här tiden i graviditeten?
I v 32 var min tjej ute sen några dagar pga havandeskapsförgiftning och akut snitt. Tre veckor på neonatal dock utan komplikationer. Idag är hon 2.5 och har varit som vilken unge som helst. Men jag glömmer aldrig chocken när läkaren kom in vid lunch på fredagen och sa " vi har bestämt att vi måste ta ut barnet" när då undrade vi. "Ja, nu." Då fick jag panik i 5 minuter innan jag skärpte till mig och insåg att det var dags att bli mamma.
Åh kan förstå chocken, man är ju liksom inställd på v 38-42 men när det väl sker så är det ju bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Så skönt att allt gick bra för er även om det säkert var en traumatisk upplevelse där och då!
Kram fina
Har du pratat med din bm om din ätstörning?
Bra de har koll iaf! Är det näringsintag som påverkar kan ju näringsdrycker vara bra om man får i sig för lite, men ibland kan ju bebisen ligga mot ryggraden bara!
Min magkurva var också lite platt, gjorde två extra ultraljud för att kontrollera barnets tillväxt. Ut kom en normalstor tjej på 3100 g v.41+5. I de allra flesta fall är det ju ingenting att oroa sig över, men som du skriver, så är det bra att de har koll.
Åh vad skönt att höra! Har också hört att det inte är konstigt men som första gångs-mamma blir man ju ändå lite orolig för sånt.
Kram
Som Sofia säger, rörelserna ska INTE bli färre dock kan de ändra i karaktär då bebis får mindre plats i magen att röra sig. Men hen ska fortfarande röra sig lika mycket.det är bra att försöka lära känna bebis rörelsemönster så en märker om något verkar avvika. Vid minskade fosterrörelser ska förlossning kontaktas.
Rörelserna skall ej bli färre. Det sa man tydligen förr men det är fel. Rörelserna känns bara annorlunda då bebisen får mindre plats, men den ska röra sig lika mycket. Önskar dig och din familj all lycka!
Jag är gravid i vecka 37 och känner igen mig i det du skriver 🙂 min lilla bebis rör sig mer nu tycker jag och man kan på utsidan se riktigt stora rörelser vilket är så häftigt! Känner också igen mig i det där med koncentrationen, jag kan prata med en människa och blir jag ointresserad eller tappar lite fokus så är det som att jag checkar ut utan att veta det, i vanliga fall brukar man ju bara kunna hänga med ändå men inte nu! Hoppas du får fortsätta må bra. Jag gick från gravid till höggravid (kändes det som!) över ett dygn nångång i vecka 34/35 och har en väldigt trött rygg och tyvärr även foglossning som känns ordentligt. men, inte länge kvar så nu försöker jag bara bota ihop och tänka på den lilla som kommer 🙂