Det här året har bjudit på en hel del jobbiga saker men även på väldigt många lärdommar och framförallt framsteg i min personliga utveckling. Jag har lärt mig att stanna upp, tänka och känna in innan jag tar beslut. Att se när jag behöver ta ett steg tillbaka och när jag är på väg att hamna i ett stressigt ekorrhjul. Jag har helt enkelt lärt mig att vara mer rädd om mig själv – inifrån och ut.Jag har alltid haft svårt att säga nej och har väl en klassisk medberoendepersonlighet då jag vill att alla ska må bra. Jag får jättelätt dåligt samvete och bryr mig mer om att andra ska må bra än att jag ska må bra. Det dåliga samvetet lever kvar men jag försöker att gå emot det allt oftare för att ta rationella sansade beslut i stället för att bara köra på i alla andras riktningar. Skitjobbigt oftast men samtidigt minns jag att det var ännu jobbigare förut när jag ständigt mådde dåligt för att jag gjorde saker jag inte ville.
Jag har fortfarande så mycket att jobba med som till exempel mina katastroftankar men jag tänker att jag måste få landa lite i mig själv först. Det har varit ett par ganska tuffa år på vissa plan, underbara på många plan då jag fått min älskade lilla C, som nog ligger i bakhuvudet och stressar. Så fort jag känt att jag kunnat ”andas ut” har det kommit något nytt och när man lever i konstant ”överlevar”-mood kan det nog lätt bli så att man bara går och väntar på nästa ”katastrof”. Känner någon av er igen det?
Men trots att det finns mycket att jobba med och att detta år tärt mycket på mig känner jag mig på något sätt tryggare i mig själv när det kommer till beslut och magkänsla. Jag har även blivit bättre på att prioritera vad och vilka som är viktiga och det var inte min bästa egenskap förut. Man lär sig helt enkelt väldigt mycket om sig själv när man går igneom tuffa perioder där livet kanske inte är självklart. Det är en gåva och jag hoppas jag fortsätter tänka så här även nu när jag vet att knölen i bröstet inte är farlig.
Känner någon av er igen sig?
Senaste kommentarer