Just nu är livet väldigt tungt av flera anledningar. Känns som att allt kommer exakt samtidigt och igår fick jag veta något som kändes väldigt tungt och onödigt med tanke på allt annat. Men sjukt nog så klarar jag det och det beror nog på att jag är mamma. Jag kan absolut gråta och vara ledsen men knäckt blir jag inte. Mycket tack var min älskade lilla dunboll (Cornelias nya smeknamn) som ger mig så mycket glödje och kärlek varje dag. Som tyr sig lite extra till mig just nu och som spexar loss så man inte kan göra nåt annat än att skratta.Livet är helt ärligt inte super nu men jag växer som människa och Cornelias och min relation blir starkare och starkare. Vet att vissa tror att man är svag bara för att man är känslig och vågar visa sig skör (kommer nog ett helt inlägg om det sen) men helt ärligt har jag nog aldrig varit så stark som nu. Jag är så pass stark att jag vågar be om hjälp, visa att allt inte är på topp, håller upp hella familjen och ser till att vi inte bara är ovanför ytan utan ser till att vi håller ihop och har det bra. Nu vill jag dock bara att vi ska få lite ro, få svar på allt och chans att få andas ut lite. Som tur är har jag världens bästa familj, svärföräldrar och dotter som gör att jag skrattar varje dag och ändå ser mycket ljust i livet. Det är så viktigt för mig och jag vet att när allt detta är över så kommer livet bli ännu bättre, mer givande och jag är starkare än någonsin!
Stor kram till er och ser ni föresten att lillan fått ärva mitt gamla My Little Ponny-hus – Så gulligt ♥
Senaste kommentarer